Hans Forssman – kunskapstörstande psykiater med socialt patos och patienten i centrum

Jag gick psykiatrikursen vid läkarutbildningen i Göteborg 1975. Jag valde att göra tjänstgöringen vid universitetskliniken på Sankt Jörgens sjukhus. Detta sjukhus var tidigare Göteborgs hospital med rötter till kloster och heligeandshus ända bakåt till medeltiden i Lödöse, i Göta älvdalen. Professor Hans Forssman ledde psykiatrikursen. Forssman var noga med vetenskapligheten och noggrannheten men sade också till oss kommande läkare att vi måste se patienten och ge ett humanistiskt bemötande.

Hans Forssman var en karismatisk föreläsare och jag gjorde min praktik på hans avdelning på sjukhuset. Tenterade psykiatri för Jan Wålinder muntligt. Jan Wålinder gjorde sedermera en stor insats för psykiatrin och var verksam praktisk bara till för några år sedan. Vid Sankt Jörgens sjukhus kom flera medarbetare att skriva banbrytande arbeten om det vi idag benämner HBTQ. Ett speciellt intresse fanns för utvecklingsstörda och dess psykiska hälsa som sedan utvecklats av Kent Thuresson och medarbetare. Kliniken var även föregångare beträffande demensutredningar och behandling av psykiska symtom vid demens.

Jag behövde ett läkarvikariat innan AT-tjänstgöringen 1977 och vände mej då till Jan Wålinder. Hux flux var jag igång som yngste underläkare på Hans Forssmans vårdavdelning. Jag kom att arbeta sista halvåret med Hans innan hans pensionering. Jag hade märkligt nog mitt rum nära Hans rum i expeditionsbyggnaden. Forssman var en krävande ledare med koleriskt drag. Dög inte journalen kunde han slänga den i golvet. Jag blev kallad gröngöling när jag lagt in någon enligt honom olämplig patient under jourtjänstgöring. Men märkligt nog kom Hans in dagen efter på mitt rum och småpratade , det var hans sätt att be om förlåtelse och jag tyckte om honom.

Hans berättade en del om sin bakgrund men det mesta har jag fått ihop i efterhand. Hans var ogift och son till Axel och Maja Forssman. Fadern var ordförande i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning och Torgny Segerstedts närmaste vän, även modern hade en nära relation till Segerstedt. Kampen mot nazismen var central vid Hans Forssmans föräldrahem. Hans kom att efterträda fadern i Handelstidningens styrelse när Axel Forssman gick bort 1943. Hans mor Maja gick bort samma år. Hans kom att arbeta vidare med Handelstidningen parallellt med sitt arbete som läkare och senare psykiatriprofessor. Jag mötte hos Forssman en kunskapstörst nästan utan dess like blandat med socialt patos. Han var en brinnande socialliberal och förvaltade arvet efter Torgny Segerstedt.

Jag träffade Hans Forssman sista gången vid en rättslig prövning av tvångsvård i början av 1990 – talet, jag var då själv överläkare. Hans kramade då om mej och uttryckte att jag varit hans siste underläkare. Forssman hade sviktande hälsa i slutet av livet och gick bort vid 82 års ålder 1994.

Nu är jag precis själv pensionerad och ser tillbaka på mitt  arbetsliv. Jag är tillfreds med att ha arbetat med psykiatri och kunnat förena naturvetenskap och humaniora, kanske också gjort en i viss mån banbrytande insats. Mitt bidrag har varit att lyfta fram den äldre människans psykiska hälsa och belysa detta naturvetenskapligt med ett humanistiskt synsätt i botten med socialt patos.

Benny Fhager

Opinionsundersökningar

Det har hänt några gånger att jag blivit uppringd av ett opinionsinstitut för att svara ja eller nej i en aktuell politisk fråga, eller för att ange vilket parti jag skulle rösta på om det vore val idag. Numera vägrar jag svara då opinionsundersökningar inger mig djup olust av flera skäl.

Att rösta i ett val föregås ju av en valrörelse med debatter, valmanifest och andra demokratins påverkansinstrument. Att överrumplas i sin vardag om partival exkluderar inte det en av demokratins viktigaste metoder, den fria och öppna debatten? Opinionsföretagens eller beställarnas sätt att formulera frågorna kring en aktuell politisk kontrovers innebär inte det en metod att manipulera utfallet i den riktning initiativtagaren själv önskar? Jag är inte säker på om inte frågeställningarna i sig är en påtryckning i en viss riktning, som gynnar en parts intressen.

När väl resultaten föreligger blir de föremål för oändliga analyser på ledarsidor och kolumner. Det som stör mig mest är när en viss undersökning jämförts med andra undersökningar och skillnaderna är så små att de ligger inom felmarginalen. Det tolkas i kommentarerna som att opinionsläget är stabilt. Det är OK förutsatt att undersökningarna är identiska, men när även mycket små förändringar inom felmarginalen tolkas som en tydlig trend i opinionen, då är jag avhängd. Det kan ju både vara sant eller ett önsketänkande.

Jag oroas av den tyngd opinionsundersökningar har i den öppna politiska debatten och föredrar motioner som presenteras och debatteras av valda ombud innan omröstning. Visserligen en tråkig metod, men kan förstås av alla, till skillnad från en metod som har vetenskaplig nimbus som kan vara en trojansk häst som lockar de politiska partierna att ängsligt snegla på opinionssiffror i stället för att grunda sin politiska linje på sina värderingar efter en demokratisk process.

 

Erik Lundgren

Frihandel in i märgen

NAFTA, CETA och TTIP. Vet ni vad det är?¨
För de flesta av oss är det något vagt abstrakt kring frihandelsavtal, tror jag. Något jobbigt att ta reda på mer om, läsa på om. Så det blir oftast inte av.
Något för politikerna. Näringslivet.

Igår i TV-soffan blev orden till kött, tog sig in i märgen. Vi såg filmen Bordertown på Netflix, en amerikaniserad thrillerliknande version om om konsekvenser av NAFTA i Mexico med bl a Jennifer Lopez. Ok, tillrättalagd men överraskande starkt och tydligt politisk. Amnesty stod bakom. Filmen baseras på hur det åren 1993-2005  officiellt bortfördes, våldtogs och mördades minst 370 mexikanska kvinnor i gränsstaden Juarez. (Inofficiellt nämns i filmen upp till 5000 kvinnor). Hur är det möjligt?

TV-tittaren blir introducerad:
“Följden av frihandelsavtalet NAFTA är att företag från hela världen byggt fabriker i Mexiko längs gränsen mot USA. Billig arbetskraft och tullfrihet gör att företagen billigt kan tillverka varor som sen säljs i USA (och Kanada, min anm). I Juarez finns mer än 1000 såna fabriker, s k maquiladoras. Var tredje sekund tillverkas en TV, var sjunde sekund en dator. Man anställer främst unga kvinnor för att de inte klagar på förhållandena. De flesta fabrikerna är igång 24 timmar om dygnet. Många kvinnor blir överfallna på vägen till eller från jobbet. Företagen skyddar inte sina arbetare. ”

Till detta kapitalistiska utnyttjande kommer systematisk manligt sexuellt våld och mördande sanktionerat av makteliterna. Det ena förutsätter det andra. En journalist försöker gräva och en aldrig så pedagogisk redogörelse kan fånga eller berätta för oss vad NAFTA, (eller CETA eller TTIP) faktisk innebär som denna film. Se den gärna. Sedan filmen gjordes finns mycket dokumenterat. En ingång på nätet kan vara: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Female_homicides_in_Ciudad_Juárez

Omvänt, det rika Kanada har under 20 år med NAFTA blivit ett av de mest ojämlika länderna inom OECD. Rädsla för att konfrontera de transnationella företagen, som enligt avtalet har rätt – och använt den lavinartat – att stämma staterna har gjort att t ex gruvindustrin (75% av världens gruvbolag finns på börsen i Toronto) fortsätter exploatera miljökänsliga områden som staten inte vågar skydda. Stora delar av jordbruket har slagits ut, större del av offentlig verksamhet såsom ambulansvård och äldreomsorg har privatiserats. Känns det igen? Det är samma grund NAFTA som i pågående avtalsförhandlingar mellan EU och Kanada om CETA samt EU och USA om TTIP. Samma grund, samma exploatering.

Senaste numret av Ord och Bild (2/2016) har den fyndiga titeln Kreditupplysningstid – om vardagslivets finansialisering. På torr saklig prosa beskrivs globaliseringens verkningar i Sverige. Utan större politiskt motstånd har en övergripande omvandling av den moderna välfärdsstaten från tidigare ”social ingenjörskonst” övergått till ”liberal ingenjörskonst”. ”Denna nya politiska diskurs innebär att enskilda individers ansvar för sin egen välfärd och marknadsliknande politiska lösningar introducerats på en mängd områden sedan slutet av 1980-talet”. Det leder till en kulturell påverkan; vi påverkas på djupet. Omdanas. Vi blir som kapital- och fabriksägarna i Mexiko, som gruvbolagsstyrelserna utan att vilja se sambanden. Vi utnyttjar och utnyttjas.

När kyrkan är som bäst stärks liv, skapas tilltro mellan människor. Hopp. Motstånd. Månadsbladet från Uppsala missionsförsamling kom i brevlådan igår. Där kunde man ta del av språkkafé för nyanlända, möten runt kaffekopp, läroböcker och idrott. Där stod om bokcirkeln kring spännande skönlitteratur, om åren med sommarmusik i Flottsund. Människor av kött och blod passerade revy. I denna församling finns en politisk medvetenhet, en god teologi och reflektion som bakgrund till människors liv och möten i denna frizon och motståndsficka i globaliseringens tid.

 

Anders Wesslund

 

Ps: Hörde jag rätt att kyrkoledaren Eva Brunne kritiserade de vidlyftiga resorna inom församlingar i Svenska kyrkan bl a med argumentet att det ”skadade Svenska kyrkans varumärke”. Jag hoppas inte det eller var det ett uttryck för hur långt denna finansialisering kulturellt trängt in i våra sinnen även i kyrkorna?

 

NAFTA – The North American Free Trade Agreement, CETA – Comprehensive Economic and Trade Agreement, TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership.

Är det religionen eller politiken som driver krig?

Allt oftare får jag höra att det är religion som orsakar krigen i världen. Och om man utrotade religionerna så skulle alla krig upphöra. Man skulle kunna avfärda påståendet som fyllesnack om det inte uttalades av högt utbildade journalister, politiker och företrädare för intelligentian i landet. Ibland i mina mörkaste stunder känns det som att vårt utbildningsväsende fostrat en elit av historierevisionister. Som väl är finns det öar av sansade tänkare som motsäger mina depressiva bilder.

Det kom bland annat upp i en dispyt i Aktuellt i förra veckan där ordföranden i Unga Muslimer ställdes mot Humanisternas ordförande. Muslimen erkände att religionen inte är oskyldig till konflikter och kan orsaka krig där olika konfliktparter identifierar sig med olika religioner och världsbilder. Men Humanisten vägrade erkänna att även liberal humanism kan bedriva våldsam krigsföring där oskyldiga dödas och höjde rösten för att muslimens exempel inte skulle tränga igenom.

Med det som ett aktuellt exempel vill jag fundera kring var denna retorik kommer ur och vad den kan göra med oss.

Åsikten att det är religionen som orsakar krigen i världen kommer som jag ser det ur flera källor. Den starkaste är det aktuella kaoset i Mellanöstern och terrorhoten från IS som identifieras som representant för islam. Det går att identifiera dessa konflikter som förmoderna världsbilders kamp mot moderna världsbilder där liberala idéer och demokrati står mot klantraditioner, nationalism och gamla sedvänjor kopplade till religiösa överbyggnader. När vi i vårt land identifierar hoten mot vår livsstil och världsbild har vi i alla tider målat våra fiendebilder i framförallt religiösa färger – de har inte samma religion som vi, eller i färger av nationalistiska sedvänjor och karikatyrer om vi formellt har samma religion. Det är en del av propagandauppbyggnaden inför en möjlig konflikt. Slutsatsen av det är att de flesta av oss låter oss luras av samma propaganda som vårt folk gick på under 30-åriga kriget då katolikerna var djävulens företrädare. All propaganda är till för att dölja de verkliga motiven, hos makthavare men också hos oss själva. Det finns motiv inom oss som vi inte vill kännas vid – då är det bättre att ropa med vargarna med samma invektiv. Vi är själva med och gör konflikterna till religiösa konflikter för att vi är för fega att erkänna våra rationella motiv.

En annan aspekt är den lutherska tvåregementsläran, som skiljer sig från både katolsk, calvinsk och ortodox syn på gudomlig och världslig makt. Luthers lära blev populär bland nationella härskare i Nordeuropa som tröttnat på att riskera exkommunion om man gått påven emot. Att bli utesluten från rätten att dela nattvard i kyrkan. Det var förnedrande för en härskare att bli förbjuden det som hans folk hade rätt till. En sorts politisk isolering från dem man ville utöva makt över. Med Luthers tvåregementslära kunde kungen utöva sin makt över folket utan kyrkans inblandning. Kungen hade svärdets makt och kyrkan hade ordets makt och bägge var givna av Guds nåde.

I vårt sekulära system av idag har riksdagen fortfarande svärdets makt – makten över våldsanvändningen men vill också ha ordets makt eftersom ordet påverkar lagarna som begränsar svärdets makt. Här kommer aversionen mot kyrkans inblandning i politiken är just ordets makt. Kyrkan har genom århundraden utövat sin intressepolitik och ställt till det för andra intressegrupper genom att hävda någon sorts gudomlig auktoritet som inte alltid varit rättfärdig ur folkets och övriga makthavares synpunkt. Den ojämnheten är ur min synpunkt en av orsakerna till vår exceptionella sekulära utveckling. Men i den utvecklingen har 1800-talets väckelserörelser bidragit till att synliggöra maktövergrepp och formera demokratiska grundmönster som funnits sen järnåldern i vårt område. Demokratin bland dem som berörs av livets verkligheter. En kristendom utan makt över andra.

Bland sekulära extremister får inte en kristen och framför allt en kristen företrädare uttala sig politiskt. Religion ska vara privat. Man använder sig då av den regel som också gäller politiken. Att vilket parti jag väljer att rösta på är en privatsak men vänder det upp och ned. Varför? För att tysta vissa obekväma åsikter? År det en kopia av Israels judiska demokrati där inga icke-judiska beslut tillåts få majoritet? Så långt har det inte gått, men det finns en tendens. Vad vill man stoppa? Att religiösa ståndpunkter av etisk och moralisk art ska påverka de politiska besluten kring våldsanvändning, maktutövning, affärsmetoder, ekonomiska marknadsideologier, hierarkierna i samfundet, utsorteringen av de svagaste, förhärligandet av de starkaste etc..?

Idag är vår heligaste ideologiska världsbild grundad på demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter och det ställs ofta i kontrast till vad Gud vill. För mig är det ett modernt formulerat koncentrat av vad Gud önskat hela tiden och vad Jesus gestaltat under hela sin vandring på jorden. Men dessa värden är vi beredda att föra krig för. Den nämnde muslimske debattören påpekade att västerländska liberala humanistiska länder är mer än beredda att bomba städer med tusentals moderata muslimer, kristna, yazidier och troligen också sekulariserade för att krossa en liten farlig skara beväpnade fanatiker som vill erövra världen med hjälp en muslimsk retorik de själva inte tror på.

Vad driver krig? Jo politiska maktintressen där alla metoder är tillåtna eftersom vill vi bygga ett eget land så att vi kan skapa våra egna lagar som svarar mot vårt egenintresse. Så länge en gudomlig lag stöder vårt intresse använder vi den men skalar bort allt som skulle gå emot vårt egenintresse. Ska vi för den skull förbjuda politik? Nej. Politik kommer alltid att driva krig så länge olika intressegrupper inte kan komma överens. I de flesta religioner finns kärnan och värdegrunden för sådana överenskommelser så länge man är beredd att underordna sina egenintressen en högre instans.
Det får vi alltid kämpa med och där kristendom, islam, judendom, buddism och andra religioner har verktyg att använda – om man är beredd att underordna sig gudomlig rättfärdighet.

 

Sten Högberg