Fröding en midsommardag

Midsommardag och jag läser dikter av Fröding. Ute regnar det, en dag för kontemplation och vila. Från sina undandragna platser, på hospital, kuranstalter eller vindsrummet i byn betraktade och beskrev han så levande mäniskors liv, personligheter och åthävor. Då som nu, känner man igen lyckan och längtan i det lilla, stridigheter, småaktigheter, jämförelser och rangordningar. Där finns naturromantik och en längtan till naturen barndoms bygder som kanske trots allt inte var så idylliska men tycks oskuldsfulla ur barnets perspektiv. Det återkommer hos Fröding bl a i dikten Strövtåg i hembygden, som blivit allmänt känd igen genom rockbandet Mando Diao som tolkat den på en skiva från ifjol. Ofta framskymtar en humanistisk, och kristen, grundhållning. I dikten Tro och vetande skaldar han:

Hur förena tro med vetande?/ Frågan lär ju vara viktig,/ kräva starkt arbetande,/mycket ivrigt letande. Dumbom, något oförsiktig,/svarar: ”jo, när tron är riktig,/är den vetande”.

En annan dikt som vädjar till hjärtat och att söka det sanna inom sig är Idealism och realism:

Nu är jag led vid tidens schism/emellan jord och stjärnor./ Vår idealism och realism, /de klyva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtterat grus/får namn av konst och fägring./ En syn, som svävar skön och ljus/ i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus, / om ock i gyllne dosor,/ och rosor i ett sprucket krus/är ändå alltid rosor.
Fröding tilltalar mig. Han litar på människans förmåga att söka det sanna, både inom sig och i livet vi är en del av. Och där finns emellanåt en smittande känsla av det sinnliga och goda i att leva – samtidigt som han själv plågades psykiskt. Det är inte svårt att se midsommaraftonens glädje i Det var dans bort i vägen.

Anders Wesslund

En skjorta från Paris

Rue de Pontieu är Avenue des Champs Elysées bakgata. Den går parallellt med Champs Elysées. Där finns billiga bistroer, caféer, tobaksaffärer och frisersalonger. Där finns också billigare klädaffärer och ett red light district. Många anställda på lyxhotellen på Champs Elysée har gatan som rökrum. Sophanteringen har också en framträdande plats på denna gata.
Just på rue de Pontieu ligger en affär som säljer herrskjortor för 10 euro. Jag har köpt svarta skjortor där under flera år. Det stod på etiketten i skjortkragen att de var italienska (Attore). Skjortorna har varit väldigt bra. Färgen hållit efter tvätt och bomullen är tättvävd. Knapparna är omsorgsfullt påsydda och sitter kvar efter flera år.
Den italienska etiketten Attore ramlade fort av. Jag tittade inne i skjortan och fann: ”Made in PRC”. Uppenbarligen är skjortorna tillverkade i Nordkorea. Vid besök i samma affär på rue de Pontieu tidigare i år var skjortorna tunnare och lösare i karaktären, nu stod det : ”Made in China”. Jag avstod från att köpa någon mer skjorta och vårdar mina parisiska/nordkoreanska skjortor istället.
På Avenue des Champs Elysées ligger klädkedjorna tätt, bland annat svenska Hennes och Mauritz finns där. Genom katastrofen i textilfabriken i Bangladesh och även i Kambodja har den internationella klädhandeln kommit i fokus. Bedrövliga arbetsförhållanden och slavliknande arbetsförhållanden har uppdagats. Våra billiga modekläder bygger på ett nytt globalt slaveri.

Benny Fhager