Kristdemokraterna – på glid mot den kristna högern

18 oktober 2010

Kristdemokraterna försökte bredda sig under 90-talet och första halvan av 2000- talet. In kom kunniga människor med vissa socialliberala drag. Jerzy Einhorn, den kände cancerläkaren och juristen Peter Althin bland flera kan nämnas.

I Göteborg har Carina Liljesand varit kommunalråd för Kd i 8 år. Hon har varit vice ordförande i sociala resursnämnden och har blivit uppskattad för sitt sociala patos.

I våras talade Liljesand vid Hbt-festivalen i Göteborg. Med sej hade hon 1:an på riksdagslistan David Lega (känd handikappidrottare). Riksdagskvinnan Annelie Enochsson gick i taket för denna, enligt henne, propaganda för homosexuell livsstil.

Enochsson vände sig till tidningen Världen Idag som skrev om det märkliga att det finns ledande Kd:are som går i Prideparad. Sedan var det igång. Mobilisera för kristna värden (samvetsfrihet)! Enochsson samarbetade med trubaduren Roland Utbult på Bohusläns riksdagslista en liten bit ner men med de rätta värderingarna, och lokalt i Göteborg fanns frikyrkligt konservativa längre ned på kommunlistan att samarbeta med. Enochsson och Utbult gick ut med bilagor om att bli kryssade till valet i Världen Idag och Dagen.

Nu efter valet: Två konservativt frikyrkliga i kommunen en bit ner på listan har kryssat sig förbi Liljesand. Enochsson har slagit ut Lega i riksdagsvalet och Utbult har kryssats som Bohusläns riksdagsman för Kd. Carina Liljesand känner sig inte längre bekväm med partiet och slutar som kommunalråd, hon lämnar också partiet. Bohusläns Kd-distrikt vill undersöka om personvalskampanjen Enochsson-Utbult gått rätt till.

Jag tror man skall se vad som hänt lokalt i ett vidare sammanhang. Det sker en glidning inom Kd mot mer renodlad kristen höger-inriktning liknande det vi ser i USA. Den kände moralkonservative Tuve Skånberg i östra Skåne har också kryssats in. Svenska Evangeliska Alliansen har certifierat riksdagsmännen med de rätta åsikterna. Synen på homosexuella och speciellt synen på äktenskap tillhör här kärnvärderingar för att bli rekommenderad.

Till sist: Kd har också kopplat greppet om stödet till trossamfund i den nya regeringen. Den nye inrikes- och civilministern, pingstvännen Stefan Attefall har fått detta på sin lott. Stödet till trossamfund tillhörde tidigare kulturministerns domän. Ungdomsstyrelsens granskning i våras av kristna ungdomsorganisationer för eventuell diskriminering av homosexuella kan ha spelat roll för Kds vilja att greppa denna fråga. 

Kristdemokraterna har kommit en bit på väg att bli den kristna högern i Sverige. Vi kan se början på en utveckling av ett än mer värdekonservativt parti. Frågan kan i framtiden bli om Kd verkligen kan vara med i en regering. Att diskriminera homosexuella får mig att se vissa likheter med Sverigedemokraterna fast med olika fokus. Ett regeringsparti borde rimligen arbeta för alla människors lika värde.

Benny Fhager

Annonser

Fler som tvår sina händer behövs nog inte

12 oktober 2010

”Vi visste allihop att hon hade problem men vi gjorde inget…Vi dödade henne allihop”. Repliken är från åttiotalets kultserie  Twin Peaks, uttalad, eller snarare vrålad vid den frånvarande huvudpersonen Lauras öppna grav.

Det är ett dilemma med den uppkomna parlamentariska situationen och det främlingsfientliga partiets framgångar; för många av oss är det mycket lätt att tycka rätt. Vi tycker allt rättare och rättare. Och behovet av att uttrycka hur rätt vi tycker eskalerar. Men vi är ofta på behörigt avstånd från dem som röstade in SD i riksdagen.

Som samhälle är vi kanske inte på begravning men i ett allvarligt läge. Hur hamnade vi här där så många upplever sig leva utanför och vill ifrågasätta den etablerade demokratin?  Hur skapas utanförskap? Hur  motverkar vi det?  Fler som tvår sina händer behövs nog inte. Men fler som på allvar frågar hur vi hamnade här och hur vi ska ta oss härifrån kan göra skillnad. 

Elisabet Pettersson


Huvudvärk

05 oktober 2010

Ögonblicksbilder. Spridda tankar. Är stressad, det känns av i hjärtat, strålar lite ut mot armen. Huvudvärken just värker. Sjukhusapoteket på lunchen. Det har privatiserats, jag väljer ett nytt billigare preparat än Alvedon. Receptarien försöker sälja in ett nytt sortiment av cerat mm på lite handfallen norrländska. Vi känns båda lite malplacé, lite fel där i offentligvården, den grå sjukhusbyggnadens lokaler. Det är visst så det ska vara nu för tiden. Den nya skimret tycks inte infinna sig där varken runt oss två eller de så välbekanta apotekslokalerna, denna torsdag den sista septemberdagen strax efter valet.

Utanför en vacker höstdag. Färgerna glöder i träden, i luften. Norrland. Kjell och jag ska inåt landet för hembesök. Åtta mil, sedan hem igen, till elitseriehockey ikväll. Vi män på jobbet äter pytt i panna på Folkets hus före match för fjärde gången. Vi bearbetar den gemensamma tunga insikten av att vår arbetskamrat Bosse har ALS. Blir det här sista gången?

Sverigedemokrater i riksdagen. Jag har troligen träffat en del som röstat på dem i jobbet därefter. Familjer på skuggsidan. Inga demoner, bara bortom tron och hoppet att hittillsvarande partierna har haft en lösning, gett dem en plats i det gemensamma. Som gärna lämnar över den nedersta platsen till en annan grupp. Invandrarna. Som jag också möter hos oss på BUP. Att fullständigt glasklart ta avstånd när man i offentligheten vill göra politik av tankar och känsloreaktioner – ja! Däremot nej till att demonisera väljaren.

En sista bild, tisdag- och onsdagkväll med inläsning av 1800-talets ismer tillsammans med sonen inför historieprovet: konservatism och liberalism som reaktioner på Franska revolutionen och Napoleon, socialistiska idéer som en reaktion på de senare och på den sociala misären bland arbetarbefolkningen i städerna. Parallellt kolonialism och imperialism som idéströmningar, omöjliga att frikoppla från dessa politiska idéer. Än idag lever de.

Anders Wesslund