Haiti – landet utan slut

20 mars 2014

”Haiti är ett vackert ansikte med ett solkigt leende, en karibisk mardröm i lyxutgåva. Det bergiga landskapet läker ett sårat öga men är samtidigt ett levande bevis på en naturkatastrof. Landet är västra halvklotets fattigaste land där nästa fyra av fem invånare lever i djup fattigdom. Klyftan mellan fattiga och rika är enorm. Här finns nästan allt av ingenting och samtidigt lever ett oförtrutet hopp.”

Jag skrev några rader på en servett bara timmarna innan återresan hem. Nu har Svenska kyrkans fastekampanj tagit fart och Haiti är ett av två fokusländer.

En promenad genom huvudstaden Port-au-Prince berättar mycket av historien. De stora bilarna, ofta med en internationell organisations emblem trängs med rostiga flak och konstnärligt målade bussar. Bitvis blir den heta luften nästa outhärdlig. Dofterna av avföring och ruttnat kött blandas med kokande grytor och avgaserna från föråldrade lastbilar. Längst varje hårt trafikerad gata försöker människor hitta sin försörjning, varje kvadratmeter av en trottoar, ett torg, en vändplats är ett stånd.

Här bor de människor som försöker leva en vardag, hit kommer de som förlorat allt. Trots att jordbruket sysselsätter den övervägande delen av befolkningen bidrar den endast till tio procent av landets ekonomi och de som inte längre kan leva på att odla jord och djur tvingas till slut fly till staden.

Haiti är en av världens mest tätbefolkade nationer med en stat nästan helt utan närvaro. Ekonomin har försämrats stadigt de senaste 20 åren. Den stora jordbävningen som skakade Haiti 2010 var den svåraste på många år och gjorde läget än värre. Under hösten 2010 spreds sjukdomen kolera och fall rapporterades från alla landets regioner.
2008 utsattes Haiti under drygt tre veckor för fyra tropiska stormar och orkaner som krävde cirka 800 dödsoffer.

Endast omkring en fjärdedel av Haitis yta beskrivs som odlingsbar, men befolkningstrycket gör att över hälften av all mark brukas. På många håll har den blivit allt mer utarmad. En stor del av det utländska biståndet består av livsmedel, vilket också bidragit till att undergräva den inhemska produktionen.

Det är alltid på flygplatsen, när jag landat, som desperationen över detta övergivna folk blir som starkast. Men det är alltid på flygplatsen, när jag ska lämna, som förstår att hoppet återvänt. Då, när jag träffat människorna, alla de som trots allt tror att en framtid är möjlig. Också för att det arbete som Svenska kyrkan och samarbetsorganisationer på Haiti gör och gjort faktiskt förändrat livet för många människor.

Det jag sett har övertygat mig om att ett bidrag till Svenska kyrkans fastekampanj gör skillnad.

Thomas Ekelund