Yttre miljön och öppna sinnen

Om ett par decennier beräknas 75% av det svenska fågelbeståndet kan ha försvunnit. Inga gråtrutar, inga starar, ingen ejder. Många är redan borta. Som de flesta dykänder i Östersjön. Miljögifter, alltmer av kemiska ämnen som det moderna samhället använt, leder till tiaminbrist, vitamin B, hos fåglarna. De klarar inte längre att bygga upp nödvändiga ämnen i sina kroppar. Äggskalen håller inte, de klarar inte av att navigera, lägger sina ägg i andras bon, börjar ruva på plastflaskor. (Studio ett, P1 15-02-26)

Vi längtar nostalgiskt tillbaka till tider och miljöer som Evert Taube sjöng om, Roslagens famn, ejdrar som gungar i dyningarna, men lever som om ingenting har hänt! Vi bekänner våra gudar vare sig det sker i kyrkor eller hockeylador, i stadsjeeparna längs våra vägar eller i luften på väg på någon billig weekendresa.
Vi förmår inte ändra vår livsstil. ”Vi verkar hålla på att förlora förmågan att se vad som händer i vår yttre miljö”, säger professor i biokemi Lennart Balk i radioprogrammet.

Istället blir människor som flyr krigen eller fattigdomen till problem för oss. Ursäkta, skulle ni kunna svälta lite tystare, vi försöker faktiskt skapa lite ekonomisk tillväxt här borta! Det är titeln på Profilteatern i Umeås satiriska teaterföreställning.
Mitt i prick.
Vad är det som gör att vi inte klarar av att se vad som sker?
Vad får oss att fortsätta konsumera som om ingenting har hänt?

Mest plågsamt är att se sig själv, se oss agera på väg mot stupet.
Det egna sveket. Den egna egoismen, som individer, samhällen och nationer.

För några veckor sedan inbjöd Jordens vänner till seminariehelg i Umeå om gruvmotståndet i Sverige. Där fanns aktivister från hela Sverige. Från Kallak utanför Jokkmokk (http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Rattsinformation/Rattsfall/Gruvor/Kallak–folj-arendet—/#) och från Rönnbäcksgruvan i Tärnaby ( http://www.vk.se/960001/ronnbacksgruvan-gynnar-knappast-storuman), från Ojnareskogen på Gotland (http://www.ojnareskogen.se) till Norra Kärr nordost om Gränna. (http://aktionraddavattern.eu/gruvor/norra-karr/) För alla prospekt är hoten påtagliga för förgiftat grundvatten och i närliggande vattendrag, oåterkalleligt förstörd natur och hot mot ursprungs- och lokalbefolkning.

Aktivisterna var kanske 30 – 40 personer. Inte 3 – 4 000 med tanke på vad som står på spel. Inte var det människor med makt som var där. Inte de med karriär och framgång. Snarare betraktas nog många av dem som idealister, utopister. Det var människor med kärlek till det liv som än myllrar, med kärlek till denna jord.
Jag högaktar dem. Nostalgi är ingen väg framåt utan omställning och motstånd. För det behövs att människor går samman. Organiserar sig på nytt.
Öppnar ögon och sinnen.

Anders Wesslund