Mördarappar

09 oktober 2011

Hur många artiklar fångas vi av på grund av en bra rubrik? I ett av de senaste numren av prestigfyllda Nature läste jag; Military robotics and ethics: A world av killer apps. Mördarappar vad är det? Författaren, P W Singer menar att en del renodlat militär forskning har för alltid ändrat historien. Manhattanprojektet syftade till att få in maximal sprängkraft i minimal volym, men det var en forskning som revolutio- nerade fysiken, ändrade energiproduktionen och världspolitiken.

Just nu ökar användningen militärt av förarlösa flygplan. De kan användas utan krigsförklaring som i Libyen samtidigt som det anses rätt att försvara dem vid angrepp. Redan sker även en civil användning för övervakning. Singer ger flera spektakulära exempel på ny utveckling, sensorer på konstgjord hud, som ser ut som en tatuering, men som är ett kraftfullt verktyg för övervakning.

Det principiella argumentet är att sådan teknologisk utveckling sker genom ingenjörer och forskare, som bara ser direkt till den teknologi som utvecklas. Att det finns filosofiska, etiska, samhälleliga och politiska problem förnekas av 60 % av involverade amerikanska forskare inom området, enligt Singer. 

Sverige har ett väl etablerat system för etisk bedömning av forskning som gäller människa, och det finns ett gemensamt europeiskt system under implementering för försöksdjur. Den etiska bedömning som görs gäller enbart det aktuella experimentet, inte en tänkbar användning. Den som önskar studera dos-response för hjärtpåverkan av Zyklon B får förmodligen godkänt under vissa förutsättningar. Den moraliska bedömningen som användning av kunskapen innebär vilar hos andra, som dock inte har den systematiska etiska bearbetning som t ex medicinsk eller psykologisk forskning har.

Singer påpekar den undermåliga utbildningen i etik hos amerikanska forskare. Hur är det i Sverige? Det sker sådan undervisning vid tekniska högskolor, i medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter och även vid en del ekonomutbildningar. Företrädarna anser vid förfrågan att det är för lite, men det är dock rätt utbrett.

Det reser en annan fråga, undervisning om eller i etik? Hur undervisar man studenter om vad som är rätt och fel? Det finns flera internationella dokument (Nürnbergdeklarationen, Helsingforsdeklarationen) och nationella lagar (PUL, biobankslagen) som anses bygga på en gemensam värdegrund; respekt för individen, allas lika värde, rättvisa. Informerat samtycke är en hörnsten. Det lär sig studenter.

Det problem som jag ser är att det är lätt att följa lagar och förordningar, och det finns dessutom sanktioner. Men, om en forskare inte delar värdegrunden? Finns det ett staket finns det också hålrum mellan spjälorna.

Ove Bring har nyligen åstadkommit en imponerande volym om de mänskliga rättigheterna. Intressant nog avfärdar han Paulus roll och den tidiga kyrkans. Paulus sysslade enbart med privatmoral och familjeetik. Ett märkligt påstående om den som drev just frågan om ett universellt mänskligt värde mitt i den hellenistiska kulturens skiktade samhälle.

Dessutom, om förankringen av en värdegrund inte börjar i individen, var skall den då börja? Det är intressant att fundera på att det genomreligiösa USA tar så lätt på etikfrågorna som Singers artikel påstår. Sverige har åtminstone både akademisk undervisning och ett regelverk trots att kyrkligt aktiva är en minoritet. Räcker det? Är demokratins yttre former robusta nog att värna om en humanistisk värdegrund om det inte finns en stark inre förankring hos alla? Den inre kompassen, hur skapas den?

Erik Lundgren