Nattvardsfresker i Florens

26 mars 2016

Nattvardsmotiv som freskmålningar på vägg (ultima cena) finns ett stort antal i Florens. Det är olika klostermatsalar (refektorium) som dekorerats. Speciellt är det gästmatsalar som fått nattvardsmotiv i fonden. Vi känner igen motivet från Leonardo da Vincis nattvardsmålning i Santa Maria delle Grazie – kapellet i Milano en av världens mest kända konstverk.

 

Nattvardsmålningarna i Florens har en lång tradition. Den första bevarade målningen är av en elev till mästaren Giotto, Taddeo Gaddi. Gaddis ultima cena finna i klosterdelen till San Croce kyrkan i östra delen av Florens. Målningen på väggen är i sengotik (1330-tal). Ovanför nattvarden finns ett underbart vackert livsträd.Domenico Ghirlandaio har gjort flera nattvardsmålningar. Hans verkstads sista och numera mycket väl restaurerade väggmålning finns i klostret San Marco till beskådande. Ghirlandaio arbetade med medhjälpare 1482 – 85 för verkets fullbordande. Detta är under ungrenässansens mest blommande tid. Jesus sitter med lärjungarna till bords. Johannes har somnat i hans famn. Judas Iskariot sitter framför bordet. Nattvardsbordet är infogat i naturen med trädgård och fåglar. Upp till höger syns en påfågel symboliserande liv och pånyttfödelse. Tillsammans med Judas sitter en katt symboliserande ondska och svek.

cena

                                                                                                                                              Ghirlandaios nattvardsfresk

 

Leonardo da Vinci arbetade inte hos Ghirlandaio utan vid mästaren Verrocchios verkstad som mer gjorde statyer och gravmonument. Leonardo var väl förtrogen med traditionen att måla nattvardmålningar och beundrade nattvardsmålningen i San Marco. Både Verrocchios och Ghirlandaios verkstad kom att arbeta för furstefamiljen de Medici och dras in i det intellektuella livet kring akademin och humanismen. Hos Domenico Ghirlandaio fick eleven Micelangelo Buenaruotti arbeta som trettonåring i dekoration av huvudkapellet vid domikankyrkan Santa Maria  Novella i norra Florens. Michelangelo utvaldes sedan av Domenico Ghirlandaio tillsammans med en kamrat att direkt arbeta och bo hos fursten Lorenzo de Medici. Här formades ett universalgeni som skulle leva till nästan 89 års ålder och skänka världen konstverk som David (en symbol för staden Florens), yttersta domen i Sixtinska kapellet i Rom och Peterskyrkans kupol.

 

Ungrenässansen går mot sitt slut. Den korta högrenässansen i början av 1500-talet när Michelangelos David avtäcktes i Florens (1502) glider över i senrenässansen. I östra delen av Florens ligger kyrkan San Salvi där finns en mycket vacker nattvardsmålning. Konstnären heter Andrea del Sarto. Han fogar humoristiskt in betjänterna ovanför bordet som leker, denna målning gjordes 1520 – 1525. Traditionen att göra nattvardmålningar börjar ebba ut. Leonardo da Vinci hade färdigställt sin målning i Milano 1498. Leonardos freskmålning var än mer levande och mänsklig än föregångarnas men var av bristfälligt material, varför mest fragment återstår idag.

 

Senrenässansen, också kallad manierismen med sina förvridna kroppar och överarbetning, kommer längre fram att gå över i barocken. I södra Florens på andra sidan floden Arno ligger kyrkan Santa Maria del Carmine med sitt underbart dekorerade Brancacci – kapell.  Där bredvid finns en sen nattvardsmålning av konstnären Allessandro Allori 1582.

 

Vi har nu gått i en tidsrymd om 250 år och sett nattvardsmålningar. Vi vänder åter till centrala medeltida Florens söder om Duomo. Strax söder om Dantes hus i den uråldriga kyrkan Badia Fiorentina har idag klosterkommuniteten Jerusalem sina gudstjänster i staden. Kommuniteten betonar stillhet och eftertanke och har en ekumenisk inriktning. Man bjuder in till nattvardsfirande klockan 6 på kvällen varje dag. Så avslutade jag en vecka i Florens februari 2016.

 

Benny Fhager

Annonser

Paris i höst – Renässansen

04 november 2013

I Woody Allens film Midnight in Paris får vi följa Ernest Hemingway i nattliga tidsresor inom konsten och kulturens Paris. Hemingway träffar bland annat konstnärerna Paul Gauguin och Edgar Degas. De drömmer om renässansen och Michelangelo.

I Paris finns i höst ett par utmärkta utställningar om renässansen. På Louvren visas Renässansens vår med fokus på Florens och tiden 1410-1460. Människans sätts i centrum inom arkitektur och konst. Ett kritiskt tänkande växer fram och ett vetenskapligt synsätt byggt på naturvetenskaplig observation blir framträdande. Den fantastiska Florensdomens kupol skapas av arkitekten Brunelleschi. Skulptören Donatello gör verk av bestående konstnärligt värde.

Musée Luxembourg på vänstra stranden har en sevärd utställning Renässansen och drömmar. Här illustreras renässansens drömmar, visioner och groteska mardrömmar av europeiska konstnärer som H. Bosch, El Greco och Veronese. Genom drömmar hämtar renässansens människor kraft att vidareutveckla och föregripa ett socialt ansvarstagande. På bokavdelningen, nära Sigmund Freuds Drömtydning ligger en svensk författare i fransk översättning, Pär Lagerkvists Dvärgen.

Dvärgen gavs ut av Lagerkvist 1944 och är präglad av tidsandan under pågående världskrig. Det är en renässansskildring med en bakomliggande kritik av krig och våld. Pär Lagerkvist avbröt sina universitetsstudier vid Uppsala universitet 1913 och begav sej till Paris. Hur det nu gick till blev han bekant med Gertrude Stein och introducerad i bland annat Picassos konst med den nu framväxande kubismen. Det var denna miljö som Ernest Hemingway kom att ansluta till och som skildras i tidsresorna i Woody Allens Parisfilm.

Benny Fhager


Bild och tystnad

23 december 2012

Michelangelos David, skulpturen. Ett område kring högra ögat avmålat fotografiskt noggrant, i enbart grå nyanser.

Bilden väckte något i honom.

Elfenbenssvart och titanvitt, två rejäla tuber akrylfärg. En klutt av vardera på en pappbit. Han hade sågat ut rektangulära stycken ur en träfiberplatta. Den hade blivit över några år tidigare när han gjort en sänggavel.

Han började försiktigt sätta dit en färgklick. Så efter en viss övervägning nästa. Sedan gick det snabbare och snabbare; det blev ett ostrukturerat mönster av fläckar i olika grå nyanser.

När han kom hem fick han syn på en större träfiberplatta. Också den målade han i grå nyanser, ljus och mörker.

Allt detta kom för honom några dagar senare i den gemensamma tystnaden i kyrkan han gärna besökte. Från bänken där han satt fastnade hans blick på det matt guldskimrande träkorset i koret. Ett kors, tomt så när som på en lämnad krans av törnen. Sex stearinljus var tända på varsin sida av mittgången.

De var åtta personer i kyrkans tystnad.

Efter en tid målade han tre vertikala röda band över den första gråmålningen. Ett av dem sträckte sig över hela bilden.

Tystnaden har sina egna vibrationer.

 

Lars Söderholm