Kammarkollegiet och den sekulära staten

09 januari 2012

Sverige är eller bör vara en sekulär stat. Principen är inte inskriven i grundlagen, men omfattas av alla politiska partier och av konservativa både bland ateister och kristna. Innebörden är  självklar, staten och dess institutioner tar som sådan inte ställning i religiösa frågor, utan förhåller sig neutral. Det är individens rättighet att ha en religiös tro eller att avstå från en sådan.

Vi troende människor är glada att ha den friheten, och ser statens roll som en garant för att vi kan ha religiösa uppfattningar utan att det politiska systemet lägger sig i. Staten uppmuntrar inte favorittrosriktningar, men skyddar samtidigt människor som vill utöva sin tro.

Nu har Kammarkollegiet fattat ett beslut att förklara Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund. Media beskriver en ansökan som utgått från Piratpartiets ungdomsförbund, där man håller för heligt att fritt kopiera alster andra skapat och sprida dem på nätet, samt att missionera för inställningen.

Om man följer humanistbloggar eller Facebook-inlägg ser jag hur ateister skrattar, äntligen har sanningen om religionen avslöjats av en statlig myndighet – ett skämt.

Kammarkollegiets beslut är ett ovanligt lågsinnat avsteg från idén om den sekulära staten. Det finns en minst sagt omfattande litteratur om vad religion är, som ligger långt ifrån Piratpartiets politik. Även om företrädaren filosofistudenten Gerson anser principen att fritt kopiera och sprida vad man vill på nätet helig, så är det ett hårresande slarvigt användande av ordet helig, långt från dess innebörd för de flesta människor med en religiös tro. Man likställer människors livstolkningar, skapande av riter och gemenskap med en dagsaktuell internetfråga med på sin höjd perifer relevans för människors livssituationer.

Kammarkollegiet och staten har andra register som kan användas för att skydda ett namn på olika slags föreningar. Nu valde man att föra in Kopimisamfundet i samfundsregistret. Det kan inte undgå någon att handläggningen av detta studentikosa skämt är djupt kränkande för miljarder människor under många årtusenden.

Kammarkollegiet har använt medborgarnas pengar till att på ett uppseendeväckande sätt bryta mot principen om den sekulära staten. En statlig myndighet har brutalt åsidosatt principen att förhålla sig religiöst neutral.

Hånet som medel att bekämpa religiös tro är inte okänt i historien, en annan intellektuell nivå borde man kunna förvänta sig i dagens Sverige.

Erik Lundgren