Kapitalism och bakterier

17 februari 2015

Kapitalismen är oöverträffad när det gäller att förbättra människors levnadsvillkor är ett aktuellt påstående i borgerliga media. Det kanske är sant och kan kanske förklara den aktuella vänsterns upplevda idélöshet, där värden som solidaritet tycks devalverade eller försvunna.

Folkpartisten Bo Könberg skriver i DN (9/2) om alltmer verkningslösa antibiotika på grund av bakteriers resistensutveckling. Skälet är exempellösa försäljningsframgångar med överanvändning av antibiotika både vid sjukdom och i jordbrukets produktion av djur. Lösningen är enkel, minska produktionen och försäljningen, så exponeras färre bakterier för antibiotika och därmed minskar resistensutvecklingen. Inga nya antibiotika har kommit fram de sista 10 åren. Det lönar sig inte att för dyra pengar forska fram produkter som skall säljas så litet som möjligt.

Könberg föreslår en statlig fond på många miljarder kronor som skall användas för att finansiera forskning, inte för att överföra läkemedelsindustrin i offentlig ägo.

Det kan vara värt att reflektera om det finns fler exempel på kapitalistiskt driven industriproduktion, som inkräktar på människors livsrum eller miljön och som borde styras av andra drivkrafter än kapitalistisk vinst.

Erik Lundgren


Senmodern tro

19 oktober 2014

Lars fina text på bloggen 29/9 om förmodern och modern verklighetstolkning vill jag fortsätta reflektera kring. Genom att tänka kring tro idag i kristen och europeisk kontext innebär att leva och tänka efter Upplysningen. Genom Upplysningen har människan blivit myndig och därmed befriad ur (religiösa) traditioners förtryck. Samtidigt pekar Lars på hur den östliga, ryska kulturen hjälper oss att se att genom detta genombrott i historien gick något grundläggande mänskligt också förlorat.

Vi kan se att religionen behöver den sekulära kraften, att den befriar. Vi ser samtidigt hur verkligheten blir kall om enbart distans och rationalitet får råda. Modernitet; post-, och senmodernitet är stum kring lidandet, delandet, solidariteten. Frikopplad från större ideologier och frånkopplad från en tidigare religiös föreställningsvärld har krass nyliberalism, d v s en snäv och andefattig dyrkan av kapitalistiska idéer, lett till ett farligt läge i Europa igen. Upplysningens liberala idégods har urholkats och socialismens profetiska laddningar förlorats. Motreaktioner finns både i religiös fundamentalism och nationalistiska och fascistiska idéer som gärna lånar religionen till att demonisera och utestänga ”den andre”. Båda handlar om återgång till tider som inte längre finns. Ingen av dem är befriande krafter utan vill återföra människor till lydnad och underordning. När de ihjälsegrande och sekularistiska (obs! ej sekulära) EU och religiösa USA ska möta detta, har de ingen moralisk styrka längre varken inom sina egna länder, i förhållande till gamla öst (Ryssland) eller till den muslimska världen. Både religiösa fundamentalister och nykonservativa med fascistiskt idéstoff kritiserar dem på det sociala området – och erbjuder sina alternativ.

En religion som inte vill fly behöver både kritisera de grunda kapitalistiska marknadsliberala idéerna och ge tillbaka lidandets dimension i tron. Här behöver religiösa humanister ur alla trostraditioner finnas med tillsammans i dialogen om vägen framåt. För oss kristna är det inåt en kritik mot fortsatt omogna trosföreställningar/borgerlig religion och utåt en kritik mot den förhärskande tillväxt- och konsumtionskapitalism vi lever i. Det handlar om att erkänna att Gud är död för att kunna tro och hävda att Gud fortfarande är.

Anders Wesslund