Sorgen över ett barns död

22 augusti 2014

Vår yngste son Gustav Fhager gick hastigt och oväntat bort i San Francisco 10 juni i år. Gustav är schackspelare och han hade rest till USA för att träffa schackvänner. Familjen fick dödsbudet på eftermiddagen fredagen den 13e juni. Vi samlades omedelbart till familjeråd Barbro och jag syskonen, med respektive. En preliminär kontakt med UD etablerades. Eftersom det är 9 timmar senare tid i Kalifornien gick det att få direktkontakt med obducenten. Gustav hade ramlat ihop centralt i San Francisco på huvudavenyn, ingen hjärtlungräddning hade gjorts. Dödsorsaken var sannolikt hastig hjärtdöd.

Familjen var i djup kris och förlamad. Detta var helt oväntat. Vi behöll en nära kontakt med täta familjeråd kring det praktiska och för att stötta varandra. Från början sade vi att vi har en mindre begravning och håller det mest inom familjen. Kontakt med SOS-International i Köpenhamn etablerades. Traditionen är att vi jordbegraver och det fordrar en transport av kroppen över halva jordklotet. Efter diverse byråkratiska turer (amerikanska myndigheter) kunde kroppen skickas med flyg från San Francisco med mellan landningar i Denver, New York och Köpenhamn.

Vi hade nu kommit en bit i sorgearbetet och bestämde oss för en öppen process mot omvärlden. Vi skulle ha en relativt stor begravning med Gustavs favoritmusik i den kyrka där han är uppväxt Johannebergs Equmeniakyrka. Minnesstund var också självklar och sedan båt med gravsättning på Donsö. Vi fick väldigt mycket stöd av människor i vår omgivning. Många kom fram som också hade erfarenhet av barns död. Fast saknaden var stor kom omtanken hos andra att innebära en lindring.

Vi fick också röja Gustavs lilla lägenhet i Majorna i Göteborg. Han hade trivts i den stadsdelen och levt ett materiellt enkelt liv som student. Han hade tidigare gått i ett kyrkligt gymnasium i Göteborg på humanistisk linje och kunde latin. Läst mycket teologi men blev inte präst. Gustav bodde några år i Örebro och utbildade sej till socionom. Kom tillbaka från Örebro 2006 med sviktande psykisk hälsa. Han sökte hjälp och kom över dessa besvär. Han studerade ide och lärdomshistoria och astronomi med mera. Han lyssnade ofta på SR P1 under sina promenader som han älskade. Politiskt var han en sympatisör till Piratpartiet sen lång tid. Ett fritt internet för kunskapssökande och personliga kontakter var viktig för honom.

Gustav hade spelat schack så länge vi minns. Det sägs att hans morfar lärt honom . Han var med i schackklubben Manhem under många år i ungdomen. Periodvis senare var han inte aktiv inom schacksammanhang. Efter ett mellanspel i SS Kamraterna gjorde han rejäl comeback i Majornas Schacksällskap där han var med i styrelsen och de sista åren spelade i allsvenskan med sucessivt allt bättre resultat. Sannolikt hade han en potential för att bli ännu bättre och han hade tankar om barn och ungdomsverksamhet i Majorna inom schack, kanske rent av som ett arbete. Gustav var speciellt intresserad av schacköppningar d v s hur man inleder en schackspelsmatch.

För sorgearbetet var det viktigt för oss att rekonstruera Gustavs liv. Han var själv tystlåten med hög integritet. När kroppen kommit till Sverige hade vi kistöppning vid två tillfällen för barn och barnbarn. Han hade blivit balsamerad i USA och såg nästan levande ut. Begravningen blev en stor upplevelse med Bachs Air på piano av Staffan Skarrie och solomusik av Carl Johan Martinius – Sounds of silence, Blowin´ in the wind och This land is your land. Munspel och gitarr solo gav en förtätad stämning i en helt full kyrka. Officiant Camilla Malm Samuelsson höll ett personligt griftetal där hon betonade Gustav enkelhet och att han inte gjorde skillnad på människor.

Gustav var under hela sin uppväxt van att vara med på Kristen Humanisms sommarmöten. Han var med på gudstjänster och gjorde bland annat tidning under sommarmötet tillsammans med bland annat barnen Tegby/Frisk. Kring år 2000 var han en sista gång ensam med mej på Kristen humanism och satt då också med på föreläsningarna. Gustav var ett barn av kristen humanism men han var inte missionerande. Det enda märke han hade på sej i slutet var- Rösta Pirat- inför det aktuella EU-valet.

Vi fick hem Gustavs sista tillhörigheter som han haft med sej till USA. Prosalyrik av Tomas Tranströmer. Om ekologi och teologi (red. Stefan Edman). Schackböcker av den gamle stormästaren Gideon Ståhlberg. Därtill hade Gustav manus till en bok om schacköppningar på engelska. Kanske om det är praktiskt möjligt ger vi ut denna bok till hans minne.

Benny Fhager