Den mänskliga värdigheten i ekonomins väntrum

13 februari 2012

Jag bor med min familj i El Salvador, ett litet centralamerikanskt land med stora klasskillnader, med sociala klyftor, med fattigdom och låga löner. Jag tror att varken jag eller min familj kommer vänja oss vid att se fattigdomen och orättvisorna. Men vi måste ofta blunda. För att överleva, för att kanske kunna göra någon liten skillnad.

 

Men när min vän, som arbetar som psykiater i en mellanstor stad i Sverige skriver till mig, finns det ingen ursäkt för att titta bort. ”… jag blir vemodig och arg över misären som brett ut sig i vårt samhälle och som jag möter bland annat under mina hembesök i miljöer som nog få förstår faktiskt existerar i Sverige idag. Min kollega kräktes häromdagen när han var på hembesök iklädd skyddskläder för att det var så erbarmligt äckligt hemma hos en patient. Vårt samhälle sviker tyvärr de svaga just nu. Till exempel bedömdes en patient som fortfarande var inlagd på sjukhuset för tvångsvård, ha arbetsförmåga i en utredning som arbetsförmedlingen och socialen gjorde!! Flera av mina patienter står utan socialbidrag då socialen kräver att de ska söka jobb och komma på möten för att få ut sitt stödbidrag, vilket är just det de inte klarar pga sin paranoia. Utblottade, utnyttjade, misshandlade kvinnor som befinner sig illegalt i landet får inte den vård de behöver… privatiserad vård och apotek bortrationaliserar de mer allvarligt sjuka och krångliga patienterna. Men, men förhoppningsvis kanske man gör någon liten skillnad någonstans, för någon, och då är väl mödan värd?”

 

Så ser alltså Sverige ut idag, landet med en av världens starkaste ekonomier. Just det, tänker någon, vi får det vi förtjänar! Men herrar Reinfeldt och Hägglund, var det verkligen detta vi röstade på?

 

Jag tror det är dags för lite helig ilska. Någon förbannad ordning får det väl ändå vara i ett system? Det här är inte något annat än ett riktigt stort misslyckande! Jag är övertygad om att få politiska intentioner är onda, det finns en vilja att göra gott. Men när klantigheten lägger sin ljusskygga hand över de svagaste, då är det åter dags att spika upp teser på porten! När idiotin får låta den mänskliga värdigheten bli sittande i ekonomins väntrum, då måste vi säga ifrån. För missta er inte, kraften i evangeliet har förändrat förut.

 

Jag är övertygad om att detta inte är resultatet av ond politik. Men Reinfeldt och Hägglund, vet ni att det är så här det ser ut idag? Och i så fall, vad säger ni till min vän psykiatern? I El Salvador finns idag en politisk vilja till förändring. Jag hoppas vid Gud den viljan finns i vår allians.

 

Thomas Ekelund


Kristedemokraterna – ett parti i sönderfall

29 december 2011

Jag har tidigare skrivet här på Den Kristna Humanisten om hur regeringspartiet Kristdemokraterna är på glid emot den kristna högern.  Fraktionsstriderna blir bara värre och värre. Hur detta parti kan vara ett regeringsparti är en gåta.

Genom att  Stefan Attefall som civilminister har greppat om stödet till trossamfund känns jävigheten allt tydligare. Genom att till varje pris smörja de kristna evangelikalerna har man en väljarbas. Göran Hägglund har egentligen en mer socialliberal infallspunkt, men det gäller att mörka mot de evangelikala och samtidigt få borgerliga stödröster. I längden en omöjlig ekvation. Att som Stockholmsavdelningen gå med i Pridetåg retar de evangelikala som Skånberg, Enochsson och Sacrédeus med flera.

Vice ordförande Mats Odell  (pingstvän) har gjort uppror och fått med sej stjärnlöftet, Uppsalakommunalrådet Ebba Busch (med Livets Ord-anknytning) tillsammans med den lokalt populära Bengt Germudsson från Markaryd. Odell utmanar Hägglund om makten stödd av de evangelikala (värdekonservativa).

Valberedningen föreslår omval av Hägglund och inval av den mer liberale David Lega som andre vice ordförande. Odell petas av valberedningen. Mats Odell fortsätter sin opposition ända till kongressen 28/1. Återstår att se hur det går.

Återkommande krisrapporter inom äldrevården där Kd:s Maria Larsson basar övergripande talar sitt tydliga språk. Multisjuka äldre och psykiatri som nedprioriteras med nedläggning av sjukhusplatser för dessa grupper är ingen merit för socialminister Göran Hägglund.

 Att kristdemokraterna kan vara ett regeringsparti är en absurditet som förhoppningsvis går mot sin egen upplösning.

Benny Fhager


Det snurrar fort kring Kd nu

04 oktober 2011

Riksting i slutet av januari. Veteranen Mats Odell utmanar Hägglund öppet. Fler utmanare står på tur. Pajasen Marcus Birro var partiledarkandidat ett halvt dygn innan han började fundera över vad bisyssla är. Han gick miste om ledarskapet för TV4 Kvällsöppet på kuppen.

Kd på glid mot kristna högern. Sekulära nyliberaler och starkt konservativa samarbetar med konservativa kristna. Grunden för ett svenskt teaparty är lagd, men många. många turer återstår. Att Kd är ett regeringsparti är märkligt. Kanske klarar pragmatikern Hägglund att sitta kvar. Han är betydligt bättre än stora delar av partiet. Hägglunds största nackdel bland Kd:s kärnväljare är att han inte upplevs som en evangelikal kristen. Bakom Odell som är pingstvän ruvar den unga Ebba Busch från Uppsala med Livets Ord ankytning.

Benny Fhager