Ofromma bibeltolkningar

20 juni 2015

De gick, de två, tillsammans.
”Pappa?” sa Isak till sin far Abraham.
”Ja, pojken min?” svarade Abraham.
”Vi har eld och vi har ved, men var är lammet som vi ska offra?”
”Gud kommer nog att välja ut brännofferlammet, pojken min”, sa Abraham.
Och de fortsatte att gå, de två, tillsammans.
Detta är Lina Sjöbergs översättning i Ofromma bibeltolkningar av några centrala verser i Genesis 22. I Bibel 2000 lyder samma verser:
”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?”
”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans.
Abraham och Isak kommer mänskligt nära i Lina Sjöbergs översättning, deras sårbarhet blir tydlig. Berättelsen får också något av en folksagas stämning. Bibel 2000 är mer distanserande.
Lina Sjöberg är författare och teologie doktor med inriktning mot bibelvetenskap. Hon disputerade 2007 på avhandlingen Genesis och Jernet. Ett möte mellan Sara Lidmans Jernbaneepos och bibelns berättelser. Här undersöker hon den centrala roll Genesis 16 och 21, berättelsen om Abraham, Sara och Hagar, spelar i Didriks, Anna-Stavas och Hagars öden i Sara Lidmans böcker Nabots sten och Den underbare mannen som ingår i Jernbaneeposet. Sjöberg undersöker där också om det går att vända på perspektivet, använda Sara Lidmans berättelse för att bättre förstå Genesistexterna.
Ett par år tidigare debuterade Sjöberg med romanen Resa till Port Said. Om den skriver Eva Ström i SvD att kärleken mellan två omaka äldre människor sällan skildrats mer rörande.
Lina Sjöberg är prästdotter, uppvuxen i Västerbotten och Tanzania i lågkyrklig miljö. Hon började studera teologi 1993 med sikte på att bli präst. Men ett år senare kände hon att hennes väg inte ledde in i kyrkan. ”Min världsbild, självbild och gudsbild började skrivas om (det pågår än – det pågår alltid) .”, skriver hon. Att hon här använder verbet skriva är intressant och att det står i passivform.
I Bibelhebreiskan finner Sjöberg en djupare kontakt med bibeltexterna. Hon redogör på ett intressant sätt för svårigheterna att tyda de hebreiska texterna, om de olika handskrifter som står till förfogande. Den masoretiska texten sådan den finns i den äldsta bevarade handskriften Codex Leningradiensis från 1008. Septuaginta, grekisk översättning från 200-talet påbörjad på 200-talet fvt. Qumrantexterna, som dock är fragment.
I boken behandlas sex bibelberättelser. Dramat mellan Abraham, Sara och Hagar, Förstörelsen av Sodom och Gomorra, en berättelse ur Domarboken 4, Simson och Delila, David och Bat Seba och till sist Abrahams avbrutna offrande av Isak.
Sjöberg läser med öppna ögon och med hela kroppen. Hon läser ofromt, ställer sig utanför en given kristen tolkningstradition. Hennes fokus är de mänskliga relationerna i texterna, inte minst deras sexuella dimensioner. I boken ger Sjöberg nyöversättningar av dessa texter. Man kommer personerna i texten närmre än i Bibel 2000. Sjöberg ger också omfattande kommentarer till texterna.
I berättelsen om Saras barnlöshet, hur Sara uppmanar Abraham att göra barn med hennes slavinna Hagar, fokuserar Sjöberg på relationen mellan Sara och Hagar. Hon uppfattar att Sara har starka känslor för Hagar, kanske sexuella.
I berättelsen om Lots hustru som stelnar till saltstod ser Sjöberg en alternativ tolkning. Hon tänker sig att Lots hustru stelnar av empati, när hon ser Sodoms förstörelse.
I avslutningen av berättelsen om Abrahams avbrutna offrande av Isak gör Sjöberg en författares bedömning. Hon menar att textens litterära kvalitet skulle bli bättre om verserna 15-18 uteslöts. I Bibel 2000 lyder de: ”Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham… Detta skall ske därför att du lydde mig.” Sjöberg menar att som text skulle berättelsen vinna på att vers 14 direkt följdes av vers 19.
Lina Sjöbergs nyöversättningar av dessa texter är läsvärda och värdefulla. Hennes kommentarer pekar på många intressanta ting. I vilken utsträckning hennes tolkningar är hållbara är svårare att avgöra.
Ola Wikander skriver också om boken i en understreckare i SvD 23 oktober 2014.
(publicerat i Dialog, Tidskrift för Samarbetsrådet för judar och kristna)

Lars Söderholm


Patrick Modiano – Paris – Frankrike

12 februari 2015

Patrick Modiano debuterade 1968 med boken Place de l´Etoile (på svenska 1969). Boken är en rasande karikatyr av olika klichéer av en jude. En levande gapig protest mot judeförföljelserna under framförallt den tyska ockupationen av Frankrike under andra världskriget.

Modiano föddes 1945 av en flamländsk mor som var skådespelare och en fader som var judisk affärsman. Fadern hade dragit sej undan judeförföljelserna på 40-talet genom svarthandel och sannolikt en viss kollaboration med ockupationsmakten. Just faderns umgänge bland marginalmänniskor under ockupationstiden är ett tema Modiano ofta återkommer till. Fadern ogillade starkt sonens böcker och deras kontakt var väldigt dålig, nästan fientlig tidvis. Modern var ofta borta från hemmet i skådespelaryrket. En bror Rudy gick bort tio år gammal till Patrick Modianos stora sorg.

Patrick Modiano blev en lite skygg och blyg person som tidigt drogs till litteraturen speciellt den klassiskt franska som Marcel Proust. Han är som författare självlärd. Efter ett par ytterligare böcker om tiden under ockupationsåren och faderns förmenta roll började han skriva om minnen och hågkomster. Boken De dunkla butikernas gata gavs ut 1978 (på svenska 1980). Boken handlar om en privatdetektiv som tappat minnet. Successivt och fragmentarisk växer bilden av hans tidigare liv fram i flera dimensioner. Boken belönades med Goncourtpriset.

Modiano beundrade kriminalförfattaren Georges Simenon och hans böcker om kriminalpolisen Maigret.

Förhörstemat återkommer ofta i Modianos böcker. Att vara jagad, att leva i samhällets marginal är en tematik som återkommer. Staden Paris används nästan alltid. Man kan se Paris gator, caféer, järnvägsstationer och metrostationer framför sej. Patrik Modiano kan sitt Paris i detalj. Han vet hur gryningen och skymningen förnimms och förmedlar det på ett oromantiskt avskalat sätt. Ofta uppskattas områden bortom turiststråken som norra Paris och delar av vänstra stranden med cite universitaire.

Boken Dora Bruder gavs ut 1997 (på svenska 2014). Boken är delvis en dokumentärroman om en 15-årig flicka, Dora Bruder, som rymmer hemifrån 1941, för att 1942 efter att ha hamnat i uppsamlingslägret Drancy kom att föras till Auschwitz och död. Även flickans föräldrar går samma öde till mötes. Stilen i boken är återhållen vrede och stram exakthet i insamlandet av data och dokumentära uppgifter.

Nätternas gräs gavs ut i Frankrike 2012 (på svenska 2014). Jean känns som författaregot fragmentariskt på jakt efter ungdomsminnen bland marginalmänniskor och en kvinna, Dannie, som försvinner. Det mångskiftade med tidsförskjutningar känns igen och så då dess makalöst precisa skildringar av staden Paris. Modiano är en vandrare bortom allfarvägen med många stationer. Patrick Modiano tilldelades nobelpriset i litteratur 2014.

Vid resa i Paris januari 2015 gick jag i Patrick Modianos fotspår genom staden. Efter terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo och den judiska mataffären Hypercacher var staden full av militärer med skarpladdade vapen. Samtidigt och märkligt nog var staden så lugn att andas i. Tillsammans med min fru åt vi mat i judiskt sefardiska restaurangen Las Fallafel på rue Roseirs och gick genom judiskt historiska museet. Militärbevakningen kändes nästan kusligt som en trygghet. Men Patrick Modianos skrivande och kamp mot antisemitism och som jag tror rasism i vid mening kändes bara så äkta.

Benny Fhager


Köpenhamn – Per Olov Enquist

22 september 2014

I somras bodde jag av en tillfällighet i latinerkvarten i Köpenhamn. Var där på en världskonferens i äldrepsykiatri / demensforskning. Blev förtjust i dessa kvarter och stan. På 1200-talet byggdes här Vor Frue Kirke, Köpenhamns domkyrka med Torvaldsens Jesus-staty från början 1800 – talet bland annat. Länge talades latin här. Universitetet har sitt centrum här bildat 1479, liksom stadens stadsbibliotek och Universitetsbibliotek. Vid besöket i latinerkvarteren upplevde jag en känsla av kristen humanism och drogs till att läsa böcker av Per Olov Enquist.

Per Olov Enquist bodde huvudsakligen i Köpenhamn 1978-93 och var och är mycket uppskattad här som författare och dramatiker. I latinerkvarteren ligger bokhandlare och antikvariat på rad. Ett andet liv (på svenska Ett annat liv, 2008) av Per Olov Enqvist blir lektyren hem på tåget till Göteborg. I biografin berättar han bland annat om sin uppväxt i Västerbotten och den herrnhutiskt påverkade fromhetstraditionen inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen som betytt mycket för honom.

Per Olov Enqvist gav ut boken Livläkarens besök 1998. Han berättar den egenartade historien om Johann Friedrich Struensee och dennes roll i det danska hovet och statsledningen 1768-72. Struensee var läkaren från den danska staden Aaltona i norra Tyskland, som blev livläkare hos den psykossjuke kung Christian den sjunde. Struensee var påverkad av upplysningen (de franska encyklopedisterna, speciellt Voltaire). Han ville upphäva livegenskapen i Danmark, upprätta tryckfriheten, minska adelns och hovets privilegier. Han blev mer än vän med den unga drottningen Caroline Mathilde från England och skapade sej fiender. Till sist blev han grymt avrättad.

Struensee hade föregripit senare förändringar i demokratin och folkrätten i Danmark. Han var uppväxt i pietistisk herrnhutisk miljö men senare utvecklats i en riktning påminnande om de franska upplysningsfilosoferna. Hans sista dekret som i realiteten dansk statschef var att tillåta herrnhutisk bosättning i södra Danmark i Christiansfeld.

Herrnhutismen i Christiansfeld är utgångspunkten för Enquist bok Lewis resa 2003. Han knyter här samman herrnhutismens betydelse för pingstväckelsen och följer Lewi Pethrus´ livsresa och Pingströrelsens väg bort från sin ursprungliga frihetliga rötter. Interfolierat finns också beskriven författaren Sven Lidmans betydelse för Pingströrelsen och konflikten med Pethrus.

Enquist tror att Struensee när han var fängslad i väntan på dödsdomen i Köpenhamn fann tillbaka till sin uppväxts herrnhutiska religiositet. Denna religiösa tradition kom att ha stor betydelse för demokratins framväxt i Norden.

Benny Fhager


Ulla Isaksson – Donsö.

08 december 2013

Ulla Isaksson (1916-2000) är en svensk författare som behandlat gud, kvinnan och kärleken i sitt författarskap. Hon växte upp i Stockholm i en övre medelklassfamilj. Modern och hennes släkt hade starka band till Svenska Missionsförbundet. Immanuelskyrkan i Stockholm var hennes uppväxtkyrka. Hon debuterade på 1940-talet med böcker av kristet innehåll på EFS och Missionsförbundets förlag.

Ulla hade gift sej och fått två barn på 40-talet. Mot decenniets slut kom hennes religiösa värlsbild att ifrågasättas i en intellektuell process hon drogs in i. Vid denna tid kom också en kris i hennes äktenskap. Ulla kom i kontakt med Sigtunastiftelsen och andra författare som Lars Ahlin, Karl Vennberg och inte minst Olov Hartman. Hennes författarskap utvecklades. En bok fick hon bränna då hon inte var nöjd med resultatet.

Sommaren 1948 kom Ulla Isaksson som sommargäst till Donsö i Göteborgs södra skärgård. Hon bodde på det lilla pensionatet på berget vid hamnen. Ulla fann vänner på ön och gjorde utflykter med båt. Hon torde ha varit starkt berörd av den särdeles vackra naturen och öns färgstarka människor. Ulla kom också att besöka öns dåvarande missionskyrka som låg mitt i byn nära hamnen.

Vänner hade sett att hon antecknat när hon varit på ön och ute på havet. Ulla kom att skriva boken – Ytterst i havet – utgiven 1950. Boken handlar om en frikyrkopastor i kris existentiellt, trosmässigt och äktenskapligt. Donsömiljön i boken är omisskännlig. Isakssons bok kom att skaka om Missionsförbundet rejält. Många upplevde den som ett angrepp på Missionsförbundets pastorskår. Öns invånare tog illa vid sej. Det handlade om väckelsekristen miljö som då inte hade vana att ta till sej skönlitteratur.
Inger Littberger har i sin doktorsavhandling – Ulla Isakssons Romankonst – 1996 noga analyserat boken. Littberger hade också haft direktkontakt med Ulla under avhandlingens gång. Ulla har vid kontakten med Littberger uppgivit att handlingen i boken är fiktiv. Pastorn står för hennes egen trosmässiga och existentiella kris. Egentligen öppnar boken för en vidare gudsbild präglad av obegränsad kärlek.

Ytterst i havet kom att bli Ulla Isakssons genombrottsbok. Bortsett från vissa fromma tidningar fick Ulla bra recensioner även om det förekom att man tyckte boken var överlastad. I efterhand kan jag ha en förståelse för att Donsös befolkning kan ha känt sej utnyttjad. Ett etiskt dilemma är det onekligen att använda en miljö och inte klart säga ut att handlingen är påhittad. Donsö kallas Måsöga men Ulla har själv berättat att det var Donsös miljö hon använt sej av.

Ulla kom att bli en framstående författare med ett otal böcker. Därtill flera filmmanus för Ingemar Bergman bland annat den Oscarsbelönade – Jungfrukällan -. Hon gifte om sej 1963 med litteraturprofessorn Erik Hjalmar Linder. Linder var en känd kristen humanist som ofta skrev i Förbundet Kristen Humanisms årsbok speciellt på 1950-talet. Ulla sista bok – Boken om E – är en skildring av makens alzheimersjukdom. Boken är lysande och jag rekommenderar den gärna till anhöriga till demenssjuka.

Benny Fhager