Den kontroversielle franske författaren Michel Houellebecq har i en nylig bok (Soumission, ’Underkastelse’) i fiktionens form beskrivit ett franskt presidentval. I ett politiskt dödläge kan inget av de stora partierna kan få sin kandidat vald. Istället väljs Muslimska brödraskapets ledare. Houellebecq beskriver hur Sharia och månggifte blir en del av den franska vardagen. Inte på grund av tvång, utan därför att människorna vill det av bekvämlighet eller andra egoistiska skäl. Problemet är vi själva och inte infiltration utifrån av illasinnade makter. Hotet utifrån är ett gammalt tema som ofta utnyttjats politiskt eller medialt. Exemplen är många, judarna som strävar efter världsherravälde, polacker som tar våra jobb, dom i Bruxelles eller terrorister som kommer i skepnad av flyktingar. När rasbiologin florerade var det underlägsna raser som spred sina dåliga gener till oss renrasiga. Jag tänker på den varning för islamisering av Miljöpartiet och andra partier som nu hörs. Houellebecq vänder på perspektivet genom att visa att det främmande farliga finns hos oss själva och inte hos de andra. Vi- och dem-perspektivet ges en helt oväntad omvärdering som är värd att reflektera över.
Erik Lundgren
Den kristna humanisten 