Lindome – min förlorade hembygd

Ett par mil söder om Göteborg ligger samhället Lindome. I början av 60-talet bodde här cirka 3000 människor, idag mer än 11-tusen. Samhället har i mycket blivit en förort till Göteborg.

När jag växte upp här på 50 och 60-talet var det ett stationssamhälle omgiven av ett stort antal byar över en stor yta. Min by var i väster mot havet och hette Gastorp. Familjen hade ett jordbruk här. Gården hette Ljunghalla och var lite av ett centrum i bygden. Tidigt kom sommarstugor och senare annan bebyggelse att tränga undan jordbruksmarken. Lantbruket kom successivt att upphöra.

En släkting till mej Allan Thorsson var bibliotekarie och folkbildare just i Lindome. Han introducerade mej i böckernas värld. Jag kom att läsa böckerna, både skön- och facklitteratur, i biblioteket från A till Ö. Skolläraren och rektorn Walter Åshammar stödde mej att studera vidare.

Svenska kyrkan låg österut och vi åkte kyrkbil på söndagarna. En mild form av västsvensk fromhet gällde, inspirerad av Schartau. Vid försäljningar och lucia gick vi till Metodistkyrkan i själva stationssamhället. Jag upplevde ingen motsatsställning att gå till två kyrkor men familjen räknades som kyrklig.

Under 70-talet byggdes Lindome ut ganska brutalt och alldeles för snabbt. Jag flyttade då ifrån bygden för gott. Lindome fick mycket sociala problem och kom för lång tid att förknippas med missbruk av GHB. Mycket var säkert bra i Lindome men samhället hade förändrats för fort och mist en del av sin själ och historia. Idag tror jag det i mycket har blivit lugnare och bättre.

Gården Ljunghalla där jag växte upp är idag bostadsmark eller yta för en motorväg med Lindomemotet på våra gamla marker. Resterna av gårdens smedja kan man se strax innan motet på vänster sida av motorvägen från Göteborg.

Borta är nattviolmarken och bäcken med tussilago i kanten. Bullret nära motorvägen där boningshuset stod är öronbedövande. Några enstaka träd och buskar finns kvar påminnande om den på sin tid prunkande trädgården.

Att förlora en del av sin historia är att förlora en del av sej själv. Jag kommer inte att bosätta mej i Lindome igen. Men jag bär med mej min uppväxt inom mej. Alla dofter, sinnesintryck och minnen från uppväxttiden i Lindome kom att vara berikande för mitt liv.

 

Benny Fhager

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: