Om död. Naturlig, för tidig och bara dum.

En hel värld i sorg, stod det i tidningarna när Nelson Mandela dog. Själv kände jag vördnad, ett stänk allvar slog in i vardagsbestyren, jag kände tacksamhet över att ha fått vara samtida med en så stor människa, jag mindes de afrikanska sångerna vi sjöng, jag tänkte på demonstrationerna mot apartheid, Sharpevillemassakern och bilderna när Mandela lämnade Robben Island, men sorg? Nej inte när en människa som fått leva ett fullt och rikt liv dör en stilla död 95 år gammal.
En slags sorg kände jag däremot vid beskedet om Philip Seymor Hoffmans död nyligen. Liksom när Esbjörn Svensson dog i en dykolycka för några år sedan. För att inte tala om Anna Lindhs död, som fortfarande smärtar. Den onödiga döden, mitt i livet, den som avbryter en viktig gärning för tidigt, känns som ett slöseri med den mänskliga ekonomin, med humant kapital. Det händer förstås varje dag, det händer unga, barn, oskyldiga offer för våld, sjukdomar och olyckor, de drabbar oss djupt om vi finns nära, annars passerar det.
Offentliga människors död är en död på avstånd, ändå berörs vi. Idrottsstjärnor, artister, författare, politiker, estradörer, nyhetsuppläsare ingår i vardagligheten, vi tar dem för givna, de utgör inslag i samtidens trygga väv, några blir med tiden nästan som vänner. Nelson Mandela var en fadersgestalt för en hel värld. Fäder och mödrar dör när de blir gamla. Det är vi inställda på. Om de får leva livet ut har vi tid på oss att inkorporera något av deras resning, deras erfarenheter och egensinne i vårt eget vara innan de försvinner. De dör, men lever i oss. Vi är förberedda. Värre är det med de jämnåriga som vi räknat med länge än. Den Anna som skulle spegla våra förhoppningar i en ny tid. Den Esbjörn som skulle hålla oss svävande i sin musikaliska rymd bortom tid och rymd. Den Philip som skulle fortsätta gestalta den komplexa människan, hög som låg, till förundran, nöje och eftertanke länge än. Han dog femtio filmer för tidigt. Dumbom. Vi älskade dig ju!

Anders Hagman

Annonser

One Response to Om död. Naturlig, för tidig och bara dum.

  1. Arvid och Lydia skriver:

    Mycket fint skrivet. Kan bara hålla med och lyfta på den hatt jag aldrig burit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: