Utan personlig vinning

Vår tid är generellt intresserad av den typen av hjältehistorier där en enskild individ genom en kombination av talang och hårt arbete bygger en stor verksamhet och en gigantisk personlig förmögenhet. Det ses som den ultimata framgångssagan i vår tid där dessa personer får nästan heroiska egenskaper. Orden är Johanna Koljonens i dagens God morgon Världen (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5699317&playaudio=4756568) och inslaget handlar om hyllningen av IT-hjältar såsom Apple-grundaren Steve Jobs, Facebooks grundare och speldesigners som svensken Markus Persson, mannen bakom MineCraft. De är närmast ikoniska personer och blir det genom att de representerar en idé om hur samtiden byggs. IT- teknologin rymmer en drömpotential om frihet där jaget genom identifikation med ett varumärke kan bli en friare person – och så leva upp till drömmen. Så långt Koljonen.

Inom sporten finns liknande glorifierade hjältar. Zlatan hyllas just nu. Han är talangen med tuff bakgrund som genom hårt arbete når framgång, förmögenhet och sina drömmar. IT- och sportikoner ingår på olika sätt i samtidens anda; att hylla framgången, att legitimera den personliga rikedomen – och därmed groteska klyftor och jag-fixeringar som vår västliga och globaliserade kultur rymmer.

John W. de Gruchy (i boken Bekännelser av en kristen humanist, Artos) kallar detta för secularism; en dyrkan av de värden dessa narrativ rymmer. Han ställer dem mot de klassiska renässanshumanistiska värdena, sekulära såväl som religiösa; kärleken till kunskap och bildning, till sanningen, godheten, och skönheten och pekar på hur nutida humanister förenar dem med kamp för jämlikhet, fred och mänsklig värdighet. de Gruchy lyfter fram John Coetzees roman Elizabeth Costello om två systrar; den ena nunna och den andra uppburen sekulär författare. Den berör förhållandet mellan sekulär och kristen humanism i de Gruchys tolkning. Nunnan, som fått ett hedersdoktorat i humaniora, kritiserar det akademiska samhället för att vara verklighetsfrämmande och kallsinnigt inför världens oändliga lidande. De vänder de sig hellre till systern och hennes framgångar på promotionsmiddagen, slipper den obehagliga kritiken och solar sig lite i kändisskapet. Systern i sin tur ifrågasätter kristendomens historiska nedvärderande av människokroppen, likt Nietzsches kritik av att inte få hylla det starka, ädla, storslagna och hjältemodiga i människan.

de Gruchy söker en väg där dessa systrar som företrädare för både sekulära och kristna humanistiska värden möts och menar sig finna den; att bejaka människan och kroppen i dess fullhet och samtidigt se den korsfästa kroppen, d v s lidandets närvaro som en plats där Visheten uttrycker sig. I den naturliga ordningen ingår liv- växt – död – återuppståndelse men utan förenklade genvägar. Det är det specifikt kristna bidraget; att inte titta bort från lidandet. Kritiken mot vår samtid är därför skarp hos de Gruchy. Den gäller inte minst dyrkan av de sekularistiska, individualistiska hjältesagorna.

I dagarna har vi nåtts av katastrofrapporterna från orkanen som dragit in överFilippinerna. I dagens nyhetsflöde talas om minst 10 000 döda i orkanen som ikväll når in över Vietnam. Samtidigt berättas hur nationella och frivilliga hjälporganisationer är på väg till området. Svenska myndigheter sänder personal, fältsjukhus och annan utrustning. Vi är därmed alla hjältar och kanske allra mest de som med sina liv förenas med människor i katastrofens mitt, som delar lidandet, lindrar nöden och räddar liv – utan egen vinning och framgång att vänta.

Anders Wesslund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: