Bild och tystnad

Michelangelos David, skulpturen. Ett område kring högra ögat avmålat fotografiskt noggrant, i enbart grå nyanser.

Bilden väckte något i honom.

Elfenbenssvart och titanvitt, två rejäla tuber akrylfärg. En klutt av vardera på en pappbit. Han hade sågat ut rektangulära stycken ur en träfiberplatta. Den hade blivit över några år tidigare när han gjort en sänggavel.

Han började försiktigt sätta dit en färgklick. Så efter en viss övervägning nästa. Sedan gick det snabbare och snabbare; det blev ett ostrukturerat mönster av fläckar i olika grå nyanser.

När han kom hem fick han syn på en större träfiberplatta. Också den målade han i grå nyanser, ljus och mörker.

Allt detta kom för honom några dagar senare i den gemensamma tystnaden i kyrkan han gärna besökte. Från bänken där han satt fastnade hans blick på det matt guldskimrande träkorset i koret. Ett kors, tomt så när som på en lämnad krans av törnen. Sex stearinljus var tända på varsin sida av mittgången.

De var åtta personer i kyrkans tystnad.

Efter en tid målade han tre vertikala röda band över den första gråmålningen. Ett av dem sträckte sig över hela bilden.

Tystnaden har sina egna vibrationer.

 

Lars Söderholm

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: