Trötta tankar före advent

Tankarna är trötta, splittrade. Vardagens tempo driver på. Fragmentariska nyheter flimrar förbi, skrämmande, fasansfulla. Vill inte fly in i sportens svart-vita värld, är där ändå både som publik och lagledare till pojkens juniorlag i innebandy. En hel söndag i buss Skellefteå – Umeå tur och retur. Det meningsfulla växer ur att se pojkar och flickor hitta ett sammanhang att få plats i, få vara med i.

Hörde idag nyheten om Världsbankens forskningsrapport om en 4-gradig temperaturökning inom detta sekel. Två grader sade miljömötet 2009 i Köpenhamn att klotet klarade. Fyra grader får katastrofala följder. Domsöndag eller vanlig hederlig sekulär dom över oss själva?

Schizofrenin drabbar lyssnaren. I nästa nyhet ska jag oroas för konkursen för SAS. Räddningen – ännu fler flygresor på en avreglerad marknad? Ännu mer utsläpp. Är jag stenålder som skulle vilja ha en reglerad flygmarknad, statliga bolag och en begränsning av den totala globala flygtrafiken?

Israels militär går till kraftfull offensiv mot Gaza igen. Hamas skjuter raketer, helvetet har öppnat käftarna igen. I Ordfront 5/12 www.ordfront.se skriver Bob Hansson under rubriken ”Ingen vinner ett krig” klokt om försöket att förstå den israeliska smärtan: ”Jag undrar hur israeler kan tro att palestiniern ska sluta militarisera sin ilska, så länge de själva militariserar sin rädsla?”.

Men jag undrar om det alls går att kritisera Israel utan att direkt hänvisa till vad palestienerna gör? Det är ockupationen som är grunden till kritiken. Det är en given folkrättslig utgångspunkt. Lyssnar vi lyhört till ropen från dem som ser sina grannars hus bombas sönder, familjer utplånas och skräcken i varandras ögon när bomberna faller, så ropar de vapenvila. Det gäller också i Tel Aviv, i Jerusalem. Sluta. Nu.

Har hittat en ny medievän: Fria Tidningen www.fria.nu. Där står om regeringens överskottsmål: 35 miljarder per år, men Centerns ekonomisk-politiske talesperson Per Åsling talar om utförsäljning av statlig egendom och privata satsningar istället för att kunna finansiera miljösatsningar som ett fungerande järnvägsnät. Eller jobb i offentlig sektor där vi går på knäna. Varken miljö- eller centerparti längre.

Ann-Charlott Altstadt skriver i Flamman 42/12 och på Aftonbladets kultursida 18/11 http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article15791214.ab om Daniel Suhonens och Felix Antmans, artikel När kapitalet fick partibok, publicerad i (s)-tidskriften Tiden. Där förklaras hur näringslivet sponsrar högersossar vi pr-byråer och ändrar partiets politik inifrån till att värna ”valfrihet” och vinster i vården. Privata vårdföretag har dubbelt så hög vinstnivå, 15% på riskfria inkomster – våra skattepengar – jämfört med övrigt näringsliv. Många miljarder rullar ner i dessa bolags fickor, flera med välkända och etablerade (s)-namn i toppen. Näringsliv, (s)-toppar och journalister i förening i samhällets makteliter urholkar demokratin. Samtidigt förlorar småfolket hoppet och många söker sig till SD. Är det möjligt att inte se sambanden?

Jag slutar denna litania med hoppet inför advent, inför riket som kommer, ej med makt och härar, där förberedelsen handlar om ”berg sjunken, djup stån opp”, men anspelning på profetens ord om hur ekonomiska klyftor ska utjämnas, stigar jämnas för rättfärdigheten, för att den Messias som väntas skall kunna komma. Med Marta Helenas ord på Facebook http://www.facebook.com/#!/marta.gustavsson delar jag en längtan om en kyrka som vill leva i denna efterföljelse.

Anders Wesslund