Guds avbild

För en tid sedan föreläste jag för några teologer om den nya biologin och dess förståelse av människan. Jag tog upp att vår art har tillkommit genom två slumphändelser; DNAs instabilitet, som leder till mutationer, och den miljö, som en individ råkar befinna sig i, just nu. Intelligent designad visserligen, men resultat av slumphändelser.

 Någon frågade, vad är då meningen med att vi finns?

Innan jag hann tänka hörde jag någon säga: Vi är skapade till Guds avbild.

 

Jag minns min häpnad inför citatet från skapelseberättelsen. En poppel har dubbelt så många gener som vi, skillnaden mellan vår art och schimpansen ligger på någon enstaka procent. Det unikt mänskliga ligger inte i vår biologi eller i de fysikaliska lagar som gör DNA tillräckligt instabilt för att gener ska mutera och kunna selekteras. Min förvåning gällde att tänka oss som Guds avbilder i samband med vår biologiska natur. Vi delar alla väsentliga delar av arvsmassan med möss och bananflugor, är de partiella gudsavbilder? Eller är det någon särskild gen som gör oss till Guds avbilder?

 

Nyligen deltog jag i en planering av ett kyrkligt kulturevenemang. Syftet formulerades och slutade med att vi som människor skulle växa som Guds avbilder. Det blev ännu konstigare. Finns det grader av avbildning? Kan man säga till någon, du är inte Guds avbild ännu, eller du kanske kan bli, om du ändrar ditt liv? Vilka är inte Guds avbilder, bedragare eller korrupta politiker? Min vän humanisten har vänt på bilden. Jag vet att Gud inte finns, säger han. Men om det dessutom är så att människor, med all sin förmåga till ondska är Guds avbilder, så vill jag inte heller tro på Gud. Inte ens som metafor eller symbol.

 

Är det en meningsfullt att kalla människor för Guds avbilder? Jag tror det. Om jag ser varje möte med en människa som möte med det allra heligaste, som Gud själv, så får det konsekvenser. Men alla? Jag tror också det. Även Breivik och bin Laden kvalar in. Deras brott är omänskliga, men vi ska inte tortera dem, inte avrätta dem. Av respekt för människans storhet ska även terrorister och massmördare få en så rättvis rättegång som ett rättssamhälle kan erbjuda.

 

Naturligtvis kan vi växa som människor, men att vara Guds avbild uppfattar jag som något absolut, att sätt att uttrycka en oändlig respekt för varje människa. Det ställer frågor. Hur ska vi hantera brottslingar, psykopater, eller bara vanlig vardagsoförmåga hos oss själva och dem som står oss nära? Det är mer självklart vad det betyder för jordbävningsoffer, genetiskt skadade eller sjuka. Det kan få politiska konsekvenser, vad betyder det för ställningstagande till löneskillnader, rovkapitalism, konkurrens eller individuell frihet? Att vi är Guds avbilder, kan vi förstå det annorlunda än med ord som jämlikhet, solidaritet, likhet inför lagen?

 

För någon vecka sedan träffade jag några unga prästkandidater på en antagningskonferens. En hade skrivit en intressant text, och använt begreppet Guds avbild. När jag ifrågasatte sa hon: Du har inte förstått att Gud är inget entydigt. Stor och allsmäktig har vi för vana att tänka, men även liten och obetydlig. Avrättad som förbrytare på ett kors, som skriker ut sin övergivenhet. Gud som överger sig själv och blir människa.

Jag såg plötsligt alla lidande, alla hemlösa, alla vardagsslarvrar, all brottslingar, alla lyckade i den lidande Guden. Begreppet ‘Guds avbilder’ säger något om vad människan är.  Ett oändligt värde. En möjlighet att förverkliga. En utmaning mot all rasism, alla klasskillnader, alla orättvisor, all egoism.

Erik Lundgren

5 Responses to Guds avbild

  1. Lars Söderholm skriver:

    Hej Erik, tack för intressant inlägg!
    Det du skriver om var man kan se Guds avbild får mig att att associera till några rader ur Thomasevangeliet (logion 77)
    …Klyv ett stycke trä, och jag är där. Lyft stenen, och ni skall finna mig där.
    Det vore intressant att få veta mer om DNA:s instabilitet. Kan du ge berätta lite mer om detta?
    Hälsningar
    Lars

  2. Erik Lundgren skriver:

    Genetisk information bärs av två nukleinsyror, RNA och DNA. Båda kopieras för att informationen skall översättas till proteiner eller till nästa generation av celler. Kemiska reaktioner är aldrig perfekta, dessutom är både RNA och DNA känsliga för tex kosmisk bakgrundsstrålning eller vissa kemikalier. För DNA finns ett stort antal reparationsmekanismer, för RNA få. Därför fungerar DNA som arkiv för genetisk information, RNA framförallt för mer akuta cellulära behov som att översätta genetisk information till proteiner. Det finns virus (HIV tex) som använder RNA som genetiskt arkiv, med mycket hög mutationsfrekvens jämfört med DNA-virus.
    Trots reparation av DNA inträffar misstag, mutationer. Faktiskt flera i varje cell under ett år. De intressanta är de som förs över till nästa generation. Hade DNA varit perfekt felfritt utan mutationer, hade ingen evolution som vi förstår den kunnat äga rum. Det är viktigt att förstå att misstagen i DNA sker helt slumpmässigt.
    Mutationer inträffar följaktligen var som helst i arvsmassan, som en följd kemiska faktorer, på grund av yttre påverkan, och ej perfekta reparationsmekanismer. Så förstår man varför sådana som vi finns på planeten, och inte bara encelliga bakterier.

  3. Kerstin Falk skriver:

    Mycket intressant. Själv har jag svårt för att tro på slumpen, men en lektor i biologi som deltog i vårt bibelstudium sade Gud använder sig av slumpen. En annan lärare i biologi som är ateist förde jag en diskussion med. Jag hade läst Gunnar Edman. ( det är Stefan och Gunnar Edman som gett mig mina naturvetenskapliga kunskaper) om synsinnet och uttryckte mig lyriskt om Guds skapelse av synsinnet. Biologiläraren hade just också studerat synsinnet och tänkt att en gud inte kunde ha skapat detta. Vi har ju inte olika uppfattning av skapelsen. Där tror jag på naturvetenskapen , men vi måste ha helt olika gudsbilder. Genom evolutionen har Gud skapat allt som finns . Såväl synligt som osynligt.. Gud är större än vi kan föreställa oss. Det är nog lättare att förstå när det gäller mindre ting: Gud läker alla sår. Läkarna förklarar detta naturvetenskapligt men samtidigt är det Gud som gör att blodet koagulerar. Det var Gud som skapade mig i min moders liv men samtidigt var det min mors och fars ägg och spermie som smälte samman och som genomgick en fantastisk utveckling under nio månader och sedan fortsatte att växa sedan jag blivit född. Det jag har svårast att förstå är att min minsta del är lika liten i förhållande till mig som jag i förhållande till det obegripligt stora universum. Hur kan det finnas en så liten kvark eller vad nu den minsta delen kallas.

    Kerstin Falk

  4. Boris skriver:

    ”Intelligent designad visserligen, men resultat av slumphändelser.”

    Inser du inte motsägelsen här? Antingen är det slump eller så finns det en tanke bakom, en plan. Du kan inte kombinera två saker som motsäger varandra och skriva att det är samma sak!

  5. Erik Lundgren skriver:

    Tack Boris för Ditt inlägg. Håller med om att det ser ut som en motsägelse. Men evolutionen innebär inte en slump som Du säger, utan otaliga under årmiljoner. Instabilt DNA hos individer som råkar finnas i en viss miljö under sitt liv, utsatta för stormar, fiender, mikroorganismer gör att de mindre lyckade individerna slås ut. De som klarar sig och får avkomma för sina gener vidare, några muterar och klarar sig bättre i den aktuella miljön. Efter ett antal miljoner år finns det biologiska varelser, som verkar intelligent designade, men är resultat av många slumphändelser under oändliga tidsrymder.
    Vi som lever nu, är vår design intelligent? En ny kunskap är att risken för de stora folksjukdomarna ökar vid vissa kombinationer av genvarianter. En del av oss kommer att dö tidigt i hjärt-kärlsjukdom eller diabetes, andra först i 90-årsåldern. Det är möjligt att de olyckliga genvarianterna i en framtid hjälper individer som bär dem att klara nya infektioner, det vet vi inte. Designen är inte klar, utslagningen av förlorarna i det genetiska lotteriet pågår ständigt. Men i den genetiska variationen finns också en möjlighet, den innebär en beredskap för allt. Det kommer alltid att finnas några som klarar sig i framtida okända miljöer. I den öppenheten ligger evolutionens intelligens.
    Det teologiska problemet med evolutionens Gud är grymheten. Otaliga människor har stått vid gravar, därför att deras nära haft genvarianter i skadliga kombinationer. Jag har svårt att förstå att evolutionen är den oändligt kärleksrikes plan för skapelsen. Kerstin Falk har rätt i sina tankar om vår bild av Gud. För mig är den lidande Guden på korset den starkaste gudsbilden. Den kristenhet som blev en så viktig bärare av medicin och sjukvård har förstått människans uppdrag i kampen mot evolutionens grymma sida. Att se Kristus i medmänniskan är ett gudsrikets förverkligande. Den Gud som skapar hindrar evolutionens blinda krafter, är det människans uppgift förstå den innebörden i uppståndelsen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: