Vision som sticks

Fackförbundet SKTF fyller 150 år och hyllas i Carl-Johans Park i Norrköping med att tillägnas det årliga kaktusarrangemanget – en tradition sedan 1926. Några månader efter den högtidliga invigningen byter SKTF namn till fackförbundet Vision – ja jag fick nypa mig i armen för att förstå att det var sant. Första tanken var att de måste ha schabblat med post-it-lapparna i fyllan och villan i konferensrummet på Finlandsbåten. Jag kan inte riktigt släppa den tanken.

Socialdemokraterna sägs sakna visioner, statsministern är rädd för visioner, men där finns alltså ett fackförbund till den milda grad på tå, att man inte bara gillar visioner, man identifierar sig med, ja uppgår i själva begreppet vision, som för övrigt betyder framtidssyn eller uppenbarelse.

Vad bär väl då den ljusnande framtid i facklig uppenbarelse? Det viktigaste först. Visions ingress på nätet lyder:” I fokus för allt står du och dina visioner. Tillsammans ser vi till att du får det du behöver för att uppnå det du vill med din karriär.” Och så fortsätter det på hemsidan: Din utveckling, din trygghet, dina visioner.  Maxa ditt nätverk. Högre lön och en skjuts i karriären. En vass inkomstförsäkring. Schyssta medlemsförmåner.

När Moderaterna ville annonsera sin närvaro i Örebro under partikongressen flaggade de med banderollen Tillsammans. Jovisst kan vi väl i någon mening vara individualister tillsammans: som pimpelfiskare på vårisen, var och en pilkande i sitt eget hål. Men kan ett fackförbund verkligen bära en vision som bara rymmer jag och mig och mitt utan att språket i någon mening brister.

Men det kanske är dumt att sura. De kunde ju råkat rycka lappen med ordet solidaritet ur högen där på båten. Det hade varit värre.

Anders Hagman

2 Responses to Vision som sticks

  1. Anders Wesslund skriver:

    Slutfrågan är verkligen värd att ta på allvar- Vad händer med oss när språket inte längre är meningsbärande? Vad händer med ett fackförbund som förlorar sin identitet? Länge har jag sökt efter ordet solidaritet i mitt eget fackförbund, Sveriges Psykologförbund och i SACO. Jag tror inte det har formulerats, inte ofta i alla fall. Här grasserar individualismen, differentierad lönesättning t ex.. Den visionen har fått mig att tappa glöden sedan länge. På gräsrotsnivå möter jag dock fortfarande förtroendevalda som jobbar för andras bästa. En anomali, kan tyckas numera. Motarbetar de möjligen förbundets bästa? Tillsammans – är det inte självförnekelse för moderater? Socialist – sedan när blev det svårt för en socialdemokrat att använda det ordet?

  2. Helene Egnell skriver:

    Håller fullständigt med, och blir nu peppad att ta tag i att byta fackförbund. vill inte vara med i ett fack som låter som en reklambyrå och ser som sin uppgift att ordna kontorsstolsrally för att göra måndagarna roligare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: