Bad religion

Bad religion. Uttrycket användes samstämmigt av K G Hammar och John de Gruchy på senaste KHS-sommarmötet.  Dålig eller osund religion.

Och farlig.

Som alla andra föreställningar och idéer kan religiösa bli farliga. När Floridapastorn Terry Jones och hans församling anklagat religionen islam, funnit den skyldig och bränt Koranen i en rituell handling, så har de tänt en gnista. Minst tjugo människor miste livet i de upplopp som följde i Mazar-i-Sharif.  Det bottnar i religiösa föreställningar på båda sidor, båda uttryck för osund, farlig religion, där det moraliska ansvaret för våldet finns hos båda parter.

de Gruchy har känt av denna fundamentalism och dess omänsklighet i sitt Sydafrika under och efter apartheid. I Sverige hade K G Hammar som ärkebiskop kritiker från detta håll, men ofta tycks kompassen och förmågan till analys brista inom svensk protestantism. Livets Ord kom på 80-talet med tydlig inspiration från och med rötter i amerikansk fundamentalistisk protestantisk kristendom. Som hos Terry Jones.

Idag tycks Ulf Ekmans församling ha en naturlig plats inom delar av svensk kristenhet. Carola fick en bibel ur en ärkebiskops hand på 80-talet för sin frimodiga tro. År 2011 uppträder en annan emiritus tillsammans med Ekman. 

Terry Jones, islamism i Afghanistan och Livets Ord-inspirerade församlingar i Sverige tillhör skenbart skilda världar. Men i samtliga fall rymmer de uttryck för osunda och farliga religiösa föreställningar. 

Så en omvänd bild. I Ordfront Magasin 2/11 lyfter Maria Küchen fram det goda diakonala arbetet i kyrkorna och efterlyser förenat engagemang oavsett tro mot nyfattigdomen i Sverige. Påskuppropet mot utförsäkringar närmar sig.

Anders Wesslund

Annonser

8 Responses to Bad religion

  1. Tomas Kindahl skriver:

    Ähmm, ja det var en intressant lista. Fram till Ekman håller jag med, men sedan vill jag invända att religion inte behöver vara bra bara för att den är en ”accepterad” del av den religiösa världen. En religion är bra eller dålig för vad den gör med anhängaren. Om vi rent hypotetiskt tänker oss en religion (inte specifikt Ekmans eller Hagins lära, utan den Enokism som valsar runt bland småkyrkorna) som förklarar att världen är fullt med inkorporeala demoner – typ fallna änglar – som påverkar oss att synda eller att dras ner i förfall – då avfokuserar detta från individens terapeutiska självarbete och en paranoid världsbild med okontrollerbara impulser implementeras på anhängaren, hur fritt val denne än tror sig göra.

    En religion är bra eller dålig på grundval av hur den fungerar, inte huruvida den är rätt eller fel i förhållande till en på förhand utpekad helig skrift eller att människorna/kulturen accepterar den. Vad som avgör god funktion är svårt att greppa, men något med en ytterst långlivad framgångsrik civilisation som kan ändra sig till ändrade omvärldsförhållanden samtidigt som den lever i harmoni med sina medlemmar, naturen och andra eventuella civilisationer.

  2. Kerstin Falk skriver:

    Det är tycker jag mycket viktigt att skilja mellan fundamentalism och fanatism. Jag känner många toleranta fundamentalister. De accepterar att var och en tror såsom den tror, liksom jag accepterar deras tro. De är väl inte farligare än någon annan med annan trosuppfattning. Sen har vi ju mött intoleranta humanister, fanatiska ateister och konventionella anarkister. De senare tar bara över hela den anarkistiska föreställningsvärlden utan närmare eftertanke.

    • Tomas Kindahl skriver:

      Kerstin skriver: ”viktigt att skilja mellan fundamentalism och fanatism”

      Nej. Fundamentalism är en sorts fanatism (dock inte den enda sorten). De går inte att tydligt skilja åt. Karakteristiskt för fundamentalismen är urvalet av ett litet antal dogmer till vilka alla ”rätt-trogna” ansluter sig – avsikten är att skära bort och förfrämliga alla som inte tycker lika. Tyvärr kom fundamentalismen på skam för att alla kom med sina egna fundamentala dogmer och inte kunde ena sig. Fundamentalism karakteriseras av en strävan att förfrämliga och avsnöra sig, som i sig är fanatiskt.

      Denna sorts dogmatik är emellertid ett stickspår: var och en har sina privata ”dogmer” utan att nödvändigtvis vilja avskilja sig från andra, frågan är vad ”dogmerna” spelar för roll för individens livsval. Om vi, som ett mer konkret exempel, har detta att omvärlden är full av onda kritikandar som riskerar att besätta individen – kritikandar som fullständigt besätter den onda omvärldens människor – och att få denna att avvika från den ”sanna vägen”, samtidigt som man uppmanas att ”skrika till sig” rikedomar från ”Satan” i stället för att be till Jesus, då får man ett system där det enda som gäller är den egna rikedomen och välfärden, och Jesus sanna budskap förvanskas till oigenkänlighet.

      Det finns en stark förfelad tendens bland bredkyrkliga – jag är en av dem, men jag förbehåller mig rätten att vara intolerant mot de intoleranta – att inte bara älska fienden utan även överse med dennes ondska.

  3. Anders Wesslund skriver:

    Den svenska frikyrka som jag växte upp i bedrev mission i Sydafrika. De föreställningar om Gud som vi presenterades kan tyckas harmlösa, men i den sydafrikanska kontexten kom denna dualistiska tro att bli ett passivt stöd till apartheidregimen. När evangelikalt vittnesbörd om Sydafrika kom i mitten av 80-talet var det en vidräkning från inhemska evangelikala samfund med modersamfunden i Europa och Nordamerika. Man hade inget teologisk svar till apartheid.

    Hade min församling varit sydafrikansk hade den troligen varit en vit apartheidförsamling. Nu låg den i Småland. Gudsföreställningarna var dock ganska lika. Teologin kan kallas bibeltrogen eller konservativ mer än fundamentalistisk, vilket mer förknippas med fanatism. Men, anspråket fanns där, man menade sig stå på ett fundament med sin trohet mot bibeln. Jag menar att dessa föreställningar var osunda i många avseenden, överflyttade till Sydafrika också farliga med tanke på de våldsamma konsekvenser apartheidsystemet medförde – och det hade direkt eller indirekt stöd i kristen konservativ teologi.

    Jag delar Tomas beskrivning om religionens funktion som bärande för hur man kan bedöma den. Som framgår ovan så var min lista inte ett oreserverat ja till accepterad religion. Jag valde en uppenbar företeelse som jag stött på och kom att tänka på med anledning av Koranbränningen. Man ska nog vara försiktig med heliga skrifter vad man än gör med dem.

  4. Benny Fhager skriver:

    Det finns kristna grupper som har en fundamentalistisk grund men som ger sej ut för att vara allmänkristna. Ett exempel är Ny Generation (Livets Ord), som organiserar stora delar av kristna skolgrupper- Det tycker jag är bad religion. Alphakurser kan i många fall segla med neutral flagg men har ofta en starkt konservativ grundsyn i bibelsynsfrågor som mörkas.

  5. Kerstin Falk skriver:

    De Alphakursledare jag känner har ingen fundamentalistisk bibelsyn. En del människor är läromänniskor och en del rollmänniskor. Jag blev häpen häromdagen då två personer sade att de inte tyckte om berättelsen om Allt vad ni har gjort mot mina minsta bröder det har ni gjort mot mig bara för att Jesus talar om får och getter. Jag har aldrig tänkt att den berättelsen är en lära om den dubbla utgången utan en uppmaning att spontant leva gott utan tanke på straff eller belöning. Den handlar ju om hur vi ska leva i nuet.

  6. Benny Fhager skriver:

    Kerstin, jag har också mött människor som talat väl om Alphakurser och som inte är bokstavstroende. Jag har försökt läsa lite om Alpharörelsens historia, om rörelsens beroende av Nickey Gumbel och materialet som är copyrightat. En förgrundsgestalt i Alpharörelsen har varit den djupt konservative Sandy Millar. Den svenska Alpharörelsen infördes ursprunligen av OAS-nära delar av Svenska kyrkan (Kummelby). Nuvarande centrat är Lidköping med kopplingar till Missionskyrkan. Det finns säkert bra exempel på hur Alpha kunnat föra människor till tro, men det teologiskt konservativa dominerar och man försöker segla med neutral flagg. Varför finns överhuvudtaget denna koppling till alla dessa häften av Gumpel? Var gör man av nattvard och dop? Varför en heligeande-helg som är så dominerande? Finns inte bakåt kopplingar till karismatiska rörelser som Torontoväckelsen med sina överdrifter?
    Alpha är inget för mej.

  7. Karl Högberg skriver:

    Kan rekommendera Svensk kyrkotidning nr 7 2011 där Ulrika Svalfors skriver om Oas och Alpha. http://www.svenskkyrkotidning.se/default.asp?sida=VÄLKOMMEN!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: