En hopplös historia, ändå så fylld av hopp

Årets julkalender handlar om en förvirrad familj som har köpt ett hotell på fel ställe och utan att ha en årslön på banken. Det går inte så bra med affärerna, men det finns mycket kärlek till såväl barn som grisar och natur. Även om pappan lätt går vilse när han vänder ryggen åt själva huset.

Det är verkligen en hopplös historia, och ändå så fylld av hopp. Det stämmer till eftertanke kring hoppets förutsättningar och effekter. Vad är hopp? Enligt Nationalencyklopedin är det en ”grundad tro på (och önskan om) gynnsam utveckling av visst slag” som har sina synonymer i förhoppning, förlitan, förtröstan och framtidstro.

Många tycks sakna just ett grundat hopp, en framtidstro utifrån en trovärdig bild av en bättre värld. Jag tänker inte minst på rapporter om ökad ångest hos unga tjejer. Kanske bidrar nyheterna som sväller över med till synes hopplösa berättelser. Kanske har vi glömt vad vi kan grunda hoppet i. I julkalendern tycks själva huset bära på löftet om en framtid. Så är det förmodligen sällan för oss, vana som vi är vid att ta det för givet.

För mig blir det här med hopp och kristen tro en utmaning. Vilket hopp vittnar julberättelsen om, för vem och med vilka konsekvenser? Liksom mycket annat har även innebörden i hoppet förändrats under årens lopp. Ingenting är för evigt, inte ens i de kristna sanningarna. Och ändå, för att nu bli lite pastoral en stund, ändå är tycks det vara något med den där berättelsen om stallet, herdarna och den lilla nyfödda som inte lämnar oss ifred. Jul efter jul återberättas den runt om vår jord. Är det en hoppfull berättelse? Så verkar det fungera.  Det är något med kombinationen av människans sårbarhet och gudomlig storhet som mitt i de stora berättelsernas död lockar med grund och framtid. Om än utan att de svaren blir oss givna.

Ulrika Svalfors

Annonser

One Response to En hopplös historia, ändå så fylld av hopp

  1. Tomas Kindahl skriver:

    Bra fråga. Kanske man skall börja med talesättet: ”så länge det finns liv så finns det hopp”. Hopp är väl tron att det finns en väg till någon sorts förbättring. Om nu Denna Världen predikar att man måste vara perfekt och framgångsrik så snabbt som möjligt för att duga, medan den kristna läran predikar att du duger som du är, och den framgång som inte finns i detta livet, kommer i nästa liv, då är det väl oerhört mycket lättare att alltid finna någon sorts hopp med den kristna läran än utan. De flesta är ju trots allt inte speciellt framgångsrika enligt Denna Världens mått. Samtidigt som den kristna läran förmedlar hopp så använder Denna Världen hopplösheten för att hålla människor i kontroll. Därför bör det (enligt min åsikt) alltid vara ett moraliskt imperativ att gå ut och ”predika och bota sjuka”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: