Att tala politik som kristen humanist

För mig är det omöjligt, jag kan inte låta bli att tala politik mitt i pågående valrörelse. Jag är orolig, jag är upprörd, jag styrs mycket av mina känslor. En eftertänksam humanistisk hållning är svår, och känns nästan oansvarig just nu – som om man kunde stå vid sidan om och kommentera en match. Men jag vet, den är nödvändig. Humanismen sträcker sig bortom höger-vänster, fångas inte helt av ideologierna, men den tar sikte på hur beslut tjänar människan, och i kristen tradition är väl tjänandet och identifikationen med änkan och den fattige en kompass?

Jag är människa, jag är politisk, jag tror. Mina värderingar är formade av min uppväxtbakgrund med smärtsamma erfarenheter av snäv religionsutövning. Den kan kallas traditionellt frikyrklig eller konservativ. Den hade fundamentalistiska inslag. Vägen ur denna fromhet ledde mig under mitt 20-tal till min identitet som kristen humanist. Jag vet vad det innebär att utdefinieras av de goda.

Så gör de anspråk på ”det kristna” i det offentliga rummet: ”Ett mänskligare Sverige”. Så förföriskt likt humanism. Så gömmer sig den gamla statskyrkans uppbärare av överhetskristendom i ”det nya arbetarpartiet”. Socken- och landskyrkan, kyrkan som kulturbärare har sina försvarare. Mot vad? Det främmande. I detta val tycks de få en ännu tydligare försvarare – kyrkan som symbol för nationalism, det svenska. Frisinnet då? Den borgerliga vänsterns röst, socialliberalismen med rötterna ner till de tidiga liberala tänkarna? Ordning och reda, hårdare tag  skanderas och en allians där samhällsgemenskapen urholkas, individualiseras, verkar istället ha tagit dess plats.

Medvetna och systematiska beslut under mandatperioden har försvagat den svagares ställning, har medvetet fattats för att befästa och öka segregationen i samhället, att öka på girigheten hos medel- och överklass. Valfrihet; frihet att välja bort kontakt med oönskade samhällsgrupper. Det sades rakt ut i kvällens skoldebatt; ”så bra att få välja bort skolor med dålig kvalitet för sitt barn”. Och Skolverket rapporterar om ökade skillnader. Att slippa ansvar för dem som går kvar; att privatisera moralen och valen. Valfrihet, välja bort. Inte frihet; till en förenande samhällsgemenskap. För den som vill granska hårddata, så finns de där svart på vitt. Beslut. Beslut såsom det om 90 kr i A-kassa för mig välavlönad akademiker och trygg anställning, 440 kr för lågutbildad med låg lön och visstidsanställning. Försäkringen när man blir ställd utanför. Men varken motiven eller bakomliggande värden för dessa medvetna beslut rannsakas. Kristna? Liberala? Inte nödvändigtvis, men nödvändiga att ta ställning till för den som gör anspråk på det kristna, som söker mandat för maktövning i kristna värderingars namn eller utgår från en kristen bekännelse som grund för att lägga sin röst.

John de Gruchy, med personliga erfarenheter av hela apartheidsystemets konservativa kristna överbyggnad och konsekvenser för kyrkor och det sydafrikanska samhället, ville tala om att vara kristen på sommarmötet. Han ansåg det svårt, men han är en god uttolkare av vad kristen humanism kan innebära. Jag känner så väl igen hans uppväxt i min egen hembygd, i mitt hemland. 

Så långt ifrån varandras. Ändå så nära.

Anders Wesslund

3 Responses to Att tala politik som kristen humanist

  1. Benny Fhager skriver:

    Anders
    Valrörelser tenderar hamna i svart-vita positioner. Den representativa demokratin har sina brister.
    Till vad du anfört. Årets valrörelse har osynligjort att miljökrisen med växthuseffekten obenhörligt löper på. Överlevnadsfrågorna och solidaritetsfrågorna borde genomsyra valrörelsen.

    • Anders Wesslund skriver:

      Benny! De som tjänat på att osynliggöra miljökrisen och de globala rättvisefrågorna är också de partier som regerat dessa fyra år. Jesper Weithz, chefredaktör för klimatmagasinet Effekt, visar i sin krönika i Flamman 16/2010 tydligt på denna politik.

      Jag valde i min blogg att beröra kopplingen ”kristna värderingar” och politiska ställningstaganden. Det är nog inte bara min föreställning att övervägande delen av offentlig kristendom tenderar vara borgerlig, gissningsvis också kyrkornas medlemmar. De största frågorna, om vår gemensamma överlevnad, som du riktigt nämner, kan inte innebära att kristna humanister duckar kring nationella rättvisefrågor. De rör också solidaritet. Jag berörde A-kassan. Jag kräver ärlighet av den valfrihetsivrande kristna väljaren när han/hon kan välja bort en sämra skola och låta andra gå kvar i denna skola och därmed undanta sig ansvaret för det gemensamma. Samma ska möter jag dagligen i mitt arbete på BUP. De sämst utrustade i vårt samhälle behöver det offentligas skydd – de kan inte välja bort, bara utnyttjas när fria vårdval införs. Ekvationen måste gå ihop. Jag hör bara oärlig och slapp retorik, som inte anstår en intellektuell hederlig hållning när dessa val förs på tal. Så därför tog jag upp ämnet. Global miljökris och fattigdom – nationell och lokal rättvisa. För mig hör de ihop. /Anders

  2. Benny Fhager skriver:

    Anders
    Jag var för många år sedan med i KFS kristna för socialism idag är jag oberoende. Röstar olika i de tre valen tveksam till blockpolitik som förenklar.
    Alliansen har ökat klyftorna i samhället och gett grogrund för Sd där är vi överns. Men kristna kan ha olika politiska preferenser. Stora skillnader inom partierna också.
    Evangeliet lutar åt vänster men är inte enkelt att partipolitisera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: