Evangelium enligt Hägglund

I Svenska dagbladet nyligen drar Göran Hägglund ut i strid för vad han kallar de djupa moralfrågorna.

 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/straff-nodvandigt-for-allas-skull_4510805.svd#. Diskussionen om brott och straff, skriver socialministern, kan inte bara handla om fler poliser och straffpåföljd, den måste bottna i en syn på människan som moraliskt ansvarig varelse.  Att begå ett brott, menar Göran Hägglund, innebär ett fall från den mänskliga gemenskapen av laglydnad och moral. Straffet är vägen till att återupprätta denna gemenskap för såväl förövare som brottsoffer.

I sak har jag inga problem att hålla med Göran Hägglund. Den tröttsamma retoriken mot vänstern kan jag gå förbi. Jag vet inte om politiker själv tror på sina patetiska fiendebilder, men det tycks tillhöra spelets regler bland dagens politiska ledare att skruva på kontrastreglaget i debatten tills gråskalorna är utplånade.

Stora problem har jag däremot med Göran Hägglunds kryptoreligiösa språk och profetiska anslag. Kristdemokraternas strategi, sedan Kristus utmönstrats från den politiska arenan, är att smyga in en förment kristen värdegrund i sekulärt anständiga kläder. Anspråket är detsamma som under den mer öppet kristna tiden: att komma med unika och visionära gåvor till mänskligheten, framburna ur den kristna traditionen. Det är bara det att utrymmet blir allt mindre, de fantastiska gåvorna ska rymmas i allt mindre paket. Göran Hägglunds ”visionära navigerande” i humanismens farvatten inskränker sig här till en seglats i privatmoralens skärgård. Straffets förmåga till upprättelse tillskrivs en närmast frälsande kraft. Är inte det litet väl enkelt också för Kristdemokraternas söndagsskola? Har evangeliet blivit liktydigt med lagen?

Jag var en gång på studiebesök i ett fängelse i Chicago. Av de 15 000 fångarna var 13 000 svarta. Varannan svart man i USA sitter någon gång i fängelse under sitt liv fick jag lära. Tänk att vita amerikanska män så sällan, jämförelsevis, känner sig frestade att straffa ut sig ur den moraliska samhällsgemenskapen. Tänk att behovet av upprättelse kan slå så olika i skilda befolkningsgrupper.

Anders Hagman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: